Jag skriver lite kort om Mårdsjön, vars vy ibland syns i bloggbilden överst.
Skriften Mårdsjö nybygge är resultatet av en studiecirkel åren 1994-1996. Bo Grinde med flera berättar med stöd i gamla handlingar om Mårdsjöns historia 1751-1996. Här finns bland annat läsning om nybygget 1751 och emigrationen till Amerika, om delning av hemman, om familjer, skog och fäbodar, och om Mårdsjöns storhetsår under Paulus Wikströms tid.
Stugukrönika 1954-1960 innehåller ett porträtt av storbonden, skogsägaren och grosshandlaren Paulus Wikström (1827-1899). Han byggde kring sin Änge gård upp allt från mejeri och såg, till kvarn och handelsbod, och startade Fagerviks trävarubolag i Sundsvall. Hans sammanlagda skogsinnehav gjorde honom till en av norra Sveriges rikaste personer. Han var också troende och startade Frälsningsarméns elfte kår i landet i just Mårdsjön. Och apropå skogsinnehav, sägs också Jonas Stadling skriva om Paulus Wikström i Vår irländska fråga.
Charles Barkel (1898-1973) föddes i Mårdsjön, på södra sidan sjön, och växte upp i en musikalisk familj. Han blev musikpedagog, professor och en av Sveriges största violinister, men är kanske inte känd av alla.
Per Nilsson-Tannér tecknar 1974 ett tio sidor fint litet porträtt av honom i Charles Barkel, sagan om Mårdsjöpojken som blev en musiker av världsklass. Det är för övrigt Barkel som dubbar Gösta Ekmans violinspel i filmen Intermezzo, 1936!
Jonas Stadling skriver ju inte ut namn på personer i ”Vår irländska fråga”, så jag blir lite osäker på vad det är som handlar om Paulus Wikström. Är det den skogsköpare som beskrivs som predikant och har en medhjälpare med sig som efter mötena gör upp om skogsköp?
Hälsningar från Gustaf Forssell, Sundsvall