Stugukrönika 2015

I Stugukrönika 2015 kan du följa med på en tidsresa genom Stuguns äldre bebyggelse.

Du kan läsa om den tidiga nykterhetsrörelsen, om Näveredes kraftverksbygge, om bondsonen från Mårdsjön som blev baptistpastor i Chicago, om spåntak, om tornsvalor och landstormare under andra världskriget och mycket mer. Nutiden finns också skildrad här, i texter om bland annat Sörsias byalag och kyrkorenovering.

Förutom ett riktigt fint urval artiklar, bjuder den 62:a årgången av Stuguns hembygdsförenings krönika på sedvanliga församlingsfakta, året i bilder och både sport- och väderkrönika!

Read Full Post »

Äntligen

Äntligen
har jag det hemgjorda handtaget
i min hand
Ytterdörren knarrar
mitt hjärta dunkar
vill spränga sig ut
av sprudlande glädje
Jag vill krama
detta fattiga gamla hus
ta det i min famn
Snart sitter jag på pallen
framför ”klafreströmsspisen”
hör björkvedens sprakande
och köksklockans tickande
Jag förnimmer doften
av upphängda bellingar
torkat inälvsfett och köttkok
Skoltiden är slut
alla tårvåta kuddkvällar
all svidande längtan
Äntligen hemma

Ur Doft av näver och ene (2004) av Lajla Johansson.

Read Full Post »

Inlåst

Mörkret kom så plötsligt
Alla lampor släcktes
och en nyckel vreds om i låset
På golvet stod en pisshink
för nattens eventuella behov
Jag låg i min säng och önskade
att jag inte hade någon mage
men där fanns någonting som knorrade
nedanför naveln
tarmarna skvalpade
som vågor i höststorm
Jag tyckte mig höra
tolv flickhjärtan slå
som väckarklockor omkring mig
Tretton flickhjärtan
långt från mor och far
Någon natt hände det
att jag somnade
med min hand
i min närmaste sängkamrats
lika längtansfulla näve
fuktig av tårar

Ur Doft av näver och ene (2004) av Lajla Johansson.

Read Full Post »

”När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka”

Helt ny är den här innehållsrika boken med undertiteln minnesbilder från samernas skoltid.

Tio personliga berättelser om att gå på nomadskola, och också arbetsstuga, samsas här med kapitel om den samiska skolhistorien.

Den byggde på rasbiologiska idéer och med nomadskolorna tvingades barnen dessutom att tidigt lämna sin familj. I äldre tider hade exempelvis kringvandrande kateketer undervisat barnen hemmavid.

”När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka” är en både läsvärd och vackert formgiven bok.

Per Gustav Sparrock från Hotagen gick sina första år i nomadskolan i Håkafot, med undervisning på samiska, för att sedan fortsätta i Änge, där det var svenska som gällde. Det är inga fina minnen han har att dela med sig av. Hem fick barnen bara komma till jul, och någon gång till påsk. Det var dåligt med mat på skolan, och barnen fick stryk av både lärare och präster. Med sig ut i livet fick Per Gustav en försämrad hörsel som följd av alla slag, och han minns inget roligt från sin skoltid.

Nomadskolorna för fjällsamernas barn drevs under åren 1913-1962 och är inget stolt kapitel i kyrkans historia. En möjlig väg till försoning är den här boken, utgiven av Svenska kyrkan och försedd med förord av både ärkebiskop och ordförande i Samiska rådet i Svenska kyrkan.

Per Gustavs berättelse känns igen, när man läser de andras historier från andra nomadskolor. Det är hjärtskärande och viktig läsning. Här finns också ett och annat ljusare minne. Särskilt intressant är det, tycker bloggaren, att läsa Lars Thomassons kapitel om den brytningstid som kom när den samiska skolan moderniserades, och om hans tankar kring samisk tillhörighet.

Redaktörer är Kaisa Huuva och Ellacarin Blind.

Read Full Post »

Frostvikensamernas vinterflyttningar

I en skrift från 2013 berättar Ingwar Åhrén om de mycket långa vinterflyttningar som samerna i Frostviken gjorde med sina renar. De använde betesmarker i centrala och östra Jämtland, men också i Västernorrland och Gävleborg.

I Frostvikensamernas vinterflyttningar skriver författaren om möjliga förklaringar till att de flyttade ända till kusten: ett sätt att slippa ifrån rovdjur, ett bättre klimat, en större marknad för att sälja sitt renkött, en möjlighet att det samiska landet faktiskt sträckte sig ända dit och att det därför var helt naturligt att röra sig mellan fjäll och hav.

Framförallt berättar skriften kunnigt om olika undersökningar och utredningar kring sedvanerätt och renbetestrakter, om flyttningsvägarna som här visas på kartor, och om den samiska närvaron på vinterbetesplatserna. Här får vi också följa Jonas Nilssons vårflyttning år 1939, en detaljerad och personlig skildring. Från Ljustorp nära Sundsvall, går färden genom Bredsjöskogarna, mot Graninge och Ramsele, över Silsjönäs och Jansjö i Backe, för att sluta vid Tåsjön, där renarna släpptes att vandra till fjälls.

Skriften är utgiven av Gaaltije.

Read Full Post »

Skrivet

Vilka är de, författarna verksamma just nu i Jämtland och Härjedalen? I den nya skriften Skrivet får de nyfikna delvis svar.

Förra året startade, på initiativ av Regional biblioteksverksamhet, ett författarnätverk för både etablerade och blivande författare. Av de 66 författarnamn som kom fram vid den kartläggning som gjordes (se förra blogginlägget), bjuder Skrivet på ett urval.

17 av de organiserade författarna berättar om sig själva, från barnboksförfattaren Daniel Edfeldt till Karin Tegenborg Falkdalen, som skriver fram kvinnorna ur historiens gömmor. Publicerade och kanske blivande författare presenteras också.

Read Full Post »

Litteraturens och författarnas villkor i Jämtland Härjedalen

Theres K Agdler har, på uppdrag av Regional biblioteksverksamhet inom Region Jämtland Härjedalen, kartlagt vilka litterära aktörer som verkar i vårt län och hur litteraturens ställning skulle kunna stärkas.

Till grund för Litteraturens och författarnas villkor i Jämtland och Härjedalen ligger enkätsvar från författare, förläggare, bokhandlar, bibliotek och litterära sällskap.

Här finns intressant läsning om författarnas vardag och om vad som görs för den lokala litteraturen, exempelvis på biblioteken. Här  ryms också sidor om litterära kartläggningar i andra län, och förslag till åtgärder för att lyfta litteraturen i vårt eget.

Read Full Post »

Fjäll som kultur?

Projektet Fjällandskap är en del av forskningsprogrammet Storslagen fjällmiljö.

Författarna till den lilla fina skriften Fjäll som kultur?, 2015, har sammanfattat resultaten från projektet.

Syftet är att undersöka betydelsen av kulturella ekosystemtjänster för värdering och integrering av fjällandskapets kulturarv i planering, förvaltning och bevarande av kultur- och naturmiljön.

Lite förenklat kan man säga att det handlar om hur vi förvaltar fjällandskapet, och om hur mycket fjällen betyder för den som vistas där, hur landskapet får oss att må bra, känna oss hemma. Carl von Linné är citerad här, från sin Lappländska resa, 1732.

Så snart jag kom på fjällen, fick jag liksom nytt liv och var så som en tung börda tagen av mig.

Bakom skriften står Ingegärd Eliasson, Igor Knez, Ewa Ljungdahl, Ola Hanneryd och Eva Karlsson, och den är utgiven av Länsstyrelsen i samarbete med Gaaltije, med flera.

Read Full Post »

Boken om Strix

Sven J. Uhlin gav 1956 ut Boken om Strix.

I den lilla skriften berättar han om den godmodigaste bland hundar, en korsning mellan gråhund och schäfer, som kom till familjen i Östersund 1931.

Författaren skriver personligt om Strixens umgängeskamrater bland stadens hundar, om Strix karriär som draghund, bland annat utlånad till fältjägarna med major Rimfors i spetsen, om hans talang för såväl apportering som hoppning, och om hans intresse för att på gamla dar helt själv vandra ner till Storsjön för att ta ett dopp!

Den korta texten är inte bara en hyllning till en älskad hund, här finns också glimtar från dåtidens Östersund. En liten skog i övre staden kallas Busparken, i närheten av familjens gård ligger en charkuteriaffär och läsaren påminns om att Saluhallen hade två ingångar.

Små fotografier illustrerar texten, och då inser man att familjen Uhlin bodde på Regementsgatan 9, det vackra hus som finns dokumenterat i filmen Ingmary.

Read Full Post »