Nere på vattenytan gungar näckrosor. Runda, gula och stjärnformigt vita. Vackrast är de vita. Deras kalkar glider som högtidliga vaxljus på en mörkblå, skimrande spegel.
Ur Årsringen (1980) av Ing-Marie Eriksson.
Archive for juli, 2020
Näckrosor
Posted in Jämtland, Litteratur, tagged Ing-Marie Eriksson on juli 18, 2020| Leave a Comment »
Oviks- och Myssjöbygden 2019
Posted in Jämtland, Litteratur, tagged Myssjö, Oviken on juli 16, 2020| Leave a Comment »
Oviks- och Myssjöbygden 2019 är av årgång 63.
Artiklarna berättar levande bland annat om en vandring till buan regnsommaren 1949, om Elfva Staafs Pensionat Bugården i Oviken och Nybujaktaran, om 50 år med Wikners i Persåsen, och om två amerikabesök, där det ena resulterade i ett avsnitt av TV-programmet Allt för Sverige.
Dagens förenings- och kulturliv får ta stor plats i krönikan, inte minst den innehållsrika Ovikenveckan. Och en av niorna i Myrvikens skola bidrar varje år med ett livsöde, det är en fin tradition. Den här gången är det Wiola Wahlén som intervjuats om sitt liv.
Bloggaren fastnar lite extra för en längre text om flottningen i Hovermo, som är riktigt vackert illustrerad med fotografier och kartor.
Bodsjöboken 2019
Posted in Jämtland, Litteratur, tagged Bodsjö on juli 16, 2020| Leave a Comment »
Den 45:e årgången av Bodsjöboken bjuder på texter med en rejäl bredd och fotografier av finaste sort.
Läs om dansbanan Vänners kulle och Våle Diversehandel, bröderna Svensson från Bergvik och gamla sockenstämmoprotokoll, snöskoterhistoria och barnkoloniminnen, ett nutida björnmöte och en gammal iakttagelse av Storsjöodjuret.
I Bodsjöboken 2019 finns också mer läsvärt, om allt från spår av romer och resande till utdelning av Gunnar Malmströms stipendium, och flera personporträtt.
I några glädjande rader av glada Hunge-bor får vi också veta att en bok om Hunge verkar vara på gång!
Sommarruset
Posted in Jämtland, Litteratur on juli 7, 2020| Leave a Comment »
Brudslöjor i branterna då, både det brant fallande vattnets luftiga rökar långt långt bort och de små prydliga fjällbrudarna som böjde håriga rosa stjälkar ner mot mossan tyngda av sin vita blomslöja. Och som den doftade på nära håll. Sommarruset, julis virvel av godlukt och glömska.
Ur Sista rompan (2002) av Kerstin Ekman.
Åsbygden – där land och stad möts
Posted in Jämtland, Litteratur, tagged Ås, Börje Olsson, Olof Roos, Ronney Wicksell on juli 7, 2020| Leave a Comment »
En minst sagt levande bygd har fått sin egen bok i Åsbygden – där land och stad möts, 2019. Boken berättar om bygden idag, om människorna, de många företagen och föreningarna. Och den kraft som finns i Ås med omnejd kommer fram här, i både texter och fotografier.
Ett av kapitlen heter Mat, djur och natur – bygdens adelsmärke. Och visst är det så vi tänker om Åsbygden, med Eldrimner, Torsta och Ås trädgård, levande gårdar och fågellivet i Tysjöarna.
Boken bjuder också på texter om allt från nybyggda lägenheter och Hallströms verkstäder, till Åscupen i fotboll och gemenskapen i Åskören.
En aktiv och sportig föreningsmänniska iklädd den så kallade Åskavajen? Kapitlet Vem är en Åsbo? resonerar kring kanske förutfattade meningar om eller tydliga bilder av vad en Åsbo är!
I Från Ås till världen lär vi känna hockeystjärnan Ulf Dahlén, skaparna av företaget Snö of Sweden och många fler. Också hemvändande entreprenörer får sitt eget kapitel. Och lite nostalgi får också ta plats, med minnen från danspalatset Tengens.
Redaktörer för den läsvärda och fint formgivna boken är Börje Olsson, Olof Roos och Ronney Wicksell. De har också fått hjälp av ännu fler skribenter och fotografer, som alla presenteras på bokens slutsidor.
Doften av balsampopplarna
Posted in Östersund, Jämtland, Litteratur, tagged Claes G. Olsson, Pingstkyrkan, Tuberkulos, Ytterån on juli 3, 2020| 2 Comments »
Året är 1945 när knappt treårige Claes och hans yngre bror får flytta till en fostermor. Den lilla familjen i den moderna lägenheten på Prästgatan i Östersund splittras, när både mamma och pappa får tuberkulos. Också Claes har en fläck på sin lunga, men får inte den så kallade lungsoten. Istället får han, tillsammans med rädslan att dö, känslan av att vara lite speciell.
Fostermor Selma bor i ett gammalt hus i Ytterån, där boktitelns balsampopplar doftar i kurortsparken. Selma är dryga sextio och djupt frireligiös. Trots att hon använder björkriset mot pojkarna är hon den enda trygghet de har.
Hos Selma blir pojkarna kvar tills mamman tillfrisknat. Och till Ytterån återvänder de också efter en tid, när mamman bildat ny familj.
Författaren letar i sitt minne när han berättar om en uppväxt i skuggan av tuberkulos, men är medveten om hur förrädiskt minnet kan vara. Mammans sjukjournaler från sanatorietiden finns kvar, men inte pappans. Och mycket om föräldrarnas egna liv får han aldrig veta, eller veta långt senare. Han skriver: Det aldrig berättade har följt mig genom livet.
Doften av balsampopplarna, 2018, av Claes G. Olsson är en ärlig uppväxtskildring med en sorglig botten. Han väver in detaljer med mycket tidsfärg, som barndomens tågresor mellan Ytterån och Östersund. Och han sätter också in sin livsberättelse i ett större perspektiv, när han skriver om allt från Ytteråns historia till pingströrelsens framväxt i landet. Intressant är det också att få läsa om hans möten med de kända Ytteråprofilerna Mus-Olle och Arthur Magnusson!
Boken illustreras fint av små svartvita fotografier. Och man inser vilken kurort Ytterån måste ha varit, med sitt societetshus, varmbadhus och brunnshus.
Om Arthur Magnusson har Magnus Ottelid skrivit i Skriftställaren, 2019. Blogginlägg om den boken kommer framöver!
Från bygden 