Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2021

Sveriges siste trapperChristina Falkengård berättar historien om Waldemar Bergstrand, 1901-1988. Uppdraget att skriva fick hon av Waldemars söner, som också kommer till tals i boken med sina minnen.

Pojken från Hotagen gör en snara av hästtagel och fångar stolt en ripa när han bara är sex år. Där började hans långa liv som pälsjägare.

I boken får vi läsa om föräldrarna som kommer till norra Jämtland i storavverkningarnas dagar, och sedan följa Waldemars uppväxt och liv. De människor längs hans livsväg, som gjorde honom till den han blev, berättar själva här.

Waldemar arbetar som ung hårt för att försörja sig, med alla möjliga påhugg. Han är 28 år när pengarna räcker till en biljett och han 1929 reser till Kanada, även om det är lite av en gåta hur vägen dit går. Efter en äventyrlig start blir det också i Kanada arbete av många slag, första vintern med vargjakt i Ontario. Som anställd pälsjägare lever han sedan ett hårt och ensamt liv med hundarna i trapperkojan, men har också berättat om härliga nätter med hundspannet i månljus och norrsken.

1936 reser Waldemar hem till Jämtland med returbiljett, men han blir kvar. Ett torp i Rörvattnet blir hans första hem, han bildar familj och han fortsätter med fällfångst. Han konstruerar och skapar fällor, turnerar med Jägarförbundet, fångar bisam, medverkar i TV och tidningar, delar med sig av sin stora kunskap.

Korta rader ur brev till grannflickan som sedan blev hans fru, detaljerade beskrivningar av att jaga, möta vilda djur och klara sig i vildmarken, de personliga berättelserna om Waldemar. Allt det gör porträttet av trappern väldigt levande.

Waldemar Bergstrand, 2019, är en lättläst och fängslande bok om en fängslande människa, den siste svensk som försörjde sig som pälsjägare. De svartvita bilderna är riktigt fina och i slutordet berättar Christina Falkengård om sina egna möten med Waldemar.

Filmaren Erik Fernström, som också finns med i boken, träffade Waldemar Bergstrand 1984. Mötet finns att se i dokumentärfilmen Den siste pälsjägaren.

Read Full Post »

Kälarne

Svartvitt fotografi från Kälarne år 1890, med gamla trähus, en risig gärdesgård och en hund på en spårig grusväg.Peter Frändén skriver i sitt förord:

En människas uppväxtmiljö är som ett prisma genom vilket vi ser vår omvärld. … Vid mitt skrivande känner jag ett visst vemod men än mer tacksamhet över ha fått växa upp i Kälarne i mitten av 1900-talet, mellan fattigdomen och utflyttningen, med lek och idrott under stor frihet, öppna dörrar, otaliga danskvällar, många jämnåriga kamrater och i en tid präglad av utveckling och framtidstro. Och, som någon sagt, det krävs en hel by för att fostra ett barn.

Kälarne : en berättelse om ett stationssamhälle, 2019, är ett riktigt läsvärt stycke lokalhistoria, berättat av en författare som kan skriva. Han förklarar ortnamnet och låter oss följa med från tiden när skogen får sitt värde, järnvägen byggs och Kälarne blir huvudort, fram till 1960-talets mitt. De senaste 50 åren finns med, men får ett mindre utrymme i boken.

Peter Frändén levandegör fint sin hembygd när han skriver om allt vi kan tänka oss: kommunikation, handel, industrier som sågverket, hotellet, skolor, flottningen, skogen, jordbruket, vardag och fest, idrott och kultur, folkrörelser och de förändringar som efterkrigstiden bär med sig.

Bokens rika bildmaterial har tagit många år att samla in och är något att verkligen försjunka i. Res tillbaka i tiden till ett Kälarne som hade allt det som förr ofta fanns också på mindre orter: bankkontor, taxi, bageri, urmakare, tobaks- och pappershandel, skrädderi, caféer. Se Kälarnes första bil 1906, en ceremoni utanför hotellet vid skidspelen 1934, personalen vid Kälarnesågen 1937, det tidiga 1960-talets personal på enhetsskolan i Kälarne, och mycket mer, inte minst alla hus. 

Bloggen har tidigare skrivit om Peter Frändéns bok Bolagslakej eller frihetsrörelse?.

Read Full Post »

Berta Magnusson har gått ur tiden, 92 år gammal. Bygdespel, dikter, böcker om allt från jamska till växter, gruppen Skrivande kvinnor, kulturföreningen Barke, fina artiklar i Aspåskrönikan och mer ändå. Berta Magnusson hann med så mycket och var en viktig kultupersonlighet i vårt län.

Bloggen har skrivit om Berta Magnusson tidigare.

Read Full Post »

Alsens kyrka i vinterskrud, en tavla i bruna färger föreställande en man från förr i vinterkläder, ett flygfoto över en gård i Ragundadalen sommartid.

En väderkrönika, texter om Alsenbygden för femtio respektive hundra år sedan, en dramatisk händelse i Ytterån år 1700 och församlingsfakta. I Runt Alsensjön 2019 kan du också läsa en lite längre artikel om Vägarna genom Mellansjöbygden, en bygd där järnvägen hann byggas innan det fanns vägar mellan byarna. Läs om ett möte där byamännen tog beslut om byggande af väg från Trångsvikens järnvägsstation österut till lämplig slutpunkt, och se bilder på bland annat gamla protokoll och pärlbron över Ytterån. Krönikan är av årgång fyrtiotre.

Hammerdalskrönikan 2019 bjuder på artklar om allt från gästgiverigårdar och ett hjortronplockarminne, till dödsorsaker i Hammerdal åren 1850-1949. Den läsvärda sjuttioandra årgången rymmer en årskrönika, församlingsfakta och två minnesord över Kjell Sundström. Läs om löpartalangen Sverker Svensson och glädjespridaren Börje Edin, och ett längre porträtt av Tage Levin. I En Fagerdaling på litterära äventyr skriver Uno Essvall om Tage och hans liv i bokens tecken, om Tages tankar kring lokal bokutgivning och om titlarna utgivna på egna förlaget Passionista

Ravund 2020 inleds med en fin artikel om Karl Åsanders saftfabrik i Krokvåg, med fantastiska fotografier. Och det som följer är fortsatt fint. I krönikans fyrtioandra årgång finns mycket intressant läsning. Ur innehållet: Stina Nilsdotter från Näset, en tillbakablick på år 1980 i svartvita bilder, Ammerån efter kampen, Ragunda brukshundsklubb, Sven Wollters Böle i mitt hjärta, Centralgatans i Hammarstrands förvandling, Covid 19 och den personliga texten Vägen hem till Backebo av Roger Rosenlund. Krönikan bjuder också på väderkrönika, kyrkokrönika och all tänkbar församlingsfakta.

Read Full Post »

Familjer i röda kanoter, ett rött fritidshus vid en strandkant på vårvintern och en målning över Hornsbergs gamla ljusblå skola på Frösön.

Många bygdekrönikor finns det!

Aspås socken 2019 är krönikans 38:e årgång. Med undertiteln Nu för tin, å för i väln håller den det den lovar. Läs om fäboddrift och Karolinergraven, om gamla foton, bonader och matrecept, om hundäventyr och återbruksdesign, om skolengagemang och brudpar. Intervjun med Gunnel Ivarsson fortsätter, Berta Magnusson skriver om nordisk stormhatt och här finns all tänkbar församlingsfakta. Aspås presenterar som alltid sina nybyggare och nyinflyttade!

I Näsbygden 2019-2020 kan du läsa om människor, föreningar, aktiviteter och näringsliv. Följ med på en tur runt sjön Näkten, res tillbaka i tiden till det gamla Fåker, läs Åsa Malmstens från Bjärme text om a farmor å a momma. Lär känna Staffan Ellmin, David i Grönviken, Karin i Jontes utta sjön och många fler. Och upptäck att det finns en ukuleleensemble i bygden!

Hornsbergskrönikan nr 19 kom förra året. Föreningen Gamla Hornsberg bjuder som alltid på ett rikt bildmaterial, när de berättar villastaden Hornsbergs historia. Från idag finns artiklar om scenkonstföreningen Undantaget och dockteatern Dockan och jag. Från förr finns här mycket fint att försjunka i. Krönikan lär oss om gården Berghill med kafé, Stenbergs Diversehandel och Törners Speceriaffär, båda på Hornsgatan, Åkerströms handelsträdgård, isvägar, mannen som gav Gustavsbergsbacken sitt namn, Frösöflickorna och mer ändå. Det är lätt att känna lite extra för krönikans fotografier av vackra hus som inte längre finns kvar, som Bergviks folkpark.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: