Kristina i Grönviken

Birgitta Eneroth har tidigare skrivit en dokumentärroman om sin farmorsmor, Lovisa Karstensdotter, 2014. Nu är turen kommen till författarens farmor.

I Kristina i Grönviken, 2020, får vi i korta kapitel följa Kristina och hennes släktingar i deras liv. Tiden spänner från 1896 till 1976, och boken växlar mellan människor och tider. Läs om hårt arbete och kärlek, om ett lyckat fiskafänge som levde kvar i minnet, om fyrtiotalets gårdfarihandlare och femtiotalets Konsumbuss, om Gunnar som varit på vanföreanstalt, om husmorssemester i halländska Åsa och mycket mer. Allt berättar författaren om med fin tidsfärg.

 

Read Full Post »

Kriser och kramar

Onsdag 1 december är det dags för boksläpp! En ny antologi har getts ut av Biblioteksutveckling, Region Jämtland Härjedalen.

Östersunds bibliotek, samlingssalen.
18:30 Mingel och förfriskningar.
19:00 Presentation av boken och dess författare.
Ingen föranmälan.

27 författare från vårt län bjuder på närodlade berättelser i skuggan av pandemin och klimatkrisen.

I tjugoåtta texter (noveller, dikter, reflektioner och essäer) utforskas vår samtid och framtid i skuggan av klimatkris och Coronapandemi. Här finns stillsamma reflektioner från pandemins väntrum och framtidsdystopisk förtvivlan och oro. I vissa berättelser är framtiden redan här och vi får kika in i den, där finns både mörker och ljus. Vissa berättelser väcker ilska och sorg. Andra berättelser andas kraft och kärlek. Kriser och kramar. 

Kriser och kramar finns nu att låna på våra bibliotek!

Read Full Post »

Jämtländsk dramatik

Nyskriven dramatik av lokala författare och pianomusik. Bloggen vill gärna tipsa om ett fint arrangemang i morgon torsdag kväll!

Read Full Post »

Oviksfjällen

Björn Dahlfors är fotografen som under fyra år levde i Månsåsen och med den här boken vill hylla ett landskap han älskar.

Kapitlen Storsjöbygden, Skogen, Myren, Fäbodarna och Fjället inleds alla med en kort text. Sedan är det fotografierna som får tala och ta plats, och det gör de.

Det är en otroligt vacker bok, med stora bilder som väcker mycket längtan. Se norrsken, skog i solnedgång, strömmande vatten, gamla stubbar, fäbodarnas grå skönhet, fjällkor, renar, vidder, himlar…

Oviksfjällen, 2020, har undertiteln en resa från Storsjöns strand till fjällets topp.

På Björn Dahlfors fina hemsida kan du läsa om bokprojekten Oviksfjällen, se bilder och läsa några rader från varje kapitel.

Read Full Post »

Stugun x 2

Jan Pontho har tillsammans med vännen Johan Lewenhaupt skrivit 2 gårdar, 2020. Här berättar de om sina gårdar, jämtländska Segnäset och sörmländska Lyftinge.

Att ärva en släktgård är både fotboja och paradis. Jan Pontho skriver mycket personligt och ärligt om det svåra och det fina med ett sådant arv. Gården Segnäset utanför Stugun besökte han för första gången som elvaåring och förstod då att han var den ende arvingen. När den dagen kom, bestämde sig hans familj för att flytta från Stockholm till Stugun. I boken får vi följa Jan Ponthos yrkesliv som fotograf, parallellt med livet på gården med renoveringar och relationer, och om svåra beslut om hur man ska förvalta ett arv och leva sina liv. Bildmaterialet är rikt, med allt från interiörer och människor till natur och äldre fotografier.

Ett DNA-projekt för Stugusläkten, ättlingarna till Gjurd Bodakarl, kommer att resultera i tre stycken böcker. Den första, Stugun och dess äldsta kyrkor, 2020, berättar om de två kyrkor som fanns före år 1786. Stormkyrkans tid var 1628-1671 och Lilla träkyrkans 1671-1786. Berättelsen om kyrkorna är också berättelsen om människorna i Stugun och livet de levde. Här finns inventarium från 1690 och 1754, rader om prästgården, sockenstugan och två präster.

Författarna Heléne von Wachenfeldt och Michael Häggmark avslutar sin skrift med en mängd transkriberade avskrifter av födda, döpta, vigda och döda, och husförhörslängder. Kvinnor i Stugun får sitt kapitel, liksom Barn i Stugun och Stugukarlen Eriks Halvardssons söner. Allra sist, i den här lilla guldgruvan för både släktforskare och historieintresserade, berättas om DNA-projektet, ett projekt i ständig rörelse.

Read Full Post »

Svartvinter

I en artikel om Johan Hemmingssons debutroman lär jag mig att just den 1 september 1867 inträffade den så kallade Halshuggarnatten, där allt korn norr om Dalälven frös över en natt. 

Svartvinter, 2020, berättar historien om Maja och Nils, och deras liv på en fjällgård i norra Jämtland. En tidig frost förstör hela skörden för människor som önskade sig så lite, men fick ännu mindre. 

Maja och Nils ger ändå inte upp, när många andra i bygden säljer sina nybyggen och reser till Amerika, eller söker sig bort på arbete. De snarar ripor och drygar ut barkmjölet med lav, de lever med ständig hunger, de ställs inför omöjliga val för att klara sig. Forbönder passerar förbi och gör affärer, och bolagsherrar kommer för att köpa skog. Betalar, det gör de med brännvin.

Språket flyter lätt och fint i den här gripande historien om brist, stolthet och kamp för att slippa lämna ett ställe som är ens eget i en trakt som är hemma.

Read Full Post »

Skriva jämtska

Horre skke ma skri`iv jamtska? Så inleder språkforskaren Håkan Roos förordet, helt på jämtska, till sin bok.

Skriva jämtska, 2020, har undertiteln Ortografisk vägledning för skandinaviska folkmål. Fler har tidigare försökt att skapa ett skriftspråk för jämtskan och nu har Håkan Roos kommit med sitt ambitiösa bidrag, i hopp om att få också jämtskan erkänt som minoritetsspråk.

Det här är en lärd text på hög akademisk nivå. Kapiteltexterna lyder: Ortografisk historik, Finns fonetiska reliker i jämtska?, Fonetiska egenskaper och språkliga nybildningar i jämtskan, vilka kan skrivas med gängse traditionell eller äldre nordisk stavning, Jämtska egna notationer, Landsmålsalfabetet, med flera.

Två berättelser från Marby finns att läsa skrivna med Landsmålsalfabetet och med jämtsk normalskrift. Och H. C. Andersens Sommerfuglen blir till Firiln på Oviksmål!

Helge Sandøy, professor emeritus vid Universitetet i Bergen skrev så här: Denne boka gir oss ein fagleg og lett tilgjengeleg gjennomgang av særdrag i jemtsk. Derfor blir boka til stor glede for alle oss som ønskjer at statsgrensene ikkje skal vere til hinder for kunnskapen om det store samanhengande nordiske dialektområdet. Innfallsvinkelen er ikkje tradisjonell etter grammatiske disposisjonar, men etter spørsmål som dukkar opp når ein ønskjer å lage eit skriftmål for jemtsk. Som presentasjonsform er dette interessant, originalt og pedagogisk. Det gir forfattaren høve til samtidig å formidle grundig kunnskap om europeisk og nordisk ortografi- og normhistorie …

Read Full Post »