För tredje gången får vi träffa Mirjam, när Christina Kjellson avslutar sin egen livshistoria i romanform. Autobiografi kallas det.
I Det här är livet, 2020, har Mirjam flyttat från hembyn och delar ett rum med kokvrå mitt i staden, Östersund. Det blev inget av med gymnasiet för henne och sjutton år gammal får hon beredskapsjobb på Frösö sjukhus.
En två dagar kort introduktionskurs är det enda som behövs för att då få jobba på ett mentalsjukhus i det sena 1970-talet. Vi får med författarens värme och svarta humor följa Mirjam som promenadflicka, den som ska se till att patienterna kommer ut i friska luften.
Arbetet med patienterna, personligheter att minnas, vardagen i stan, en stad där det alltid blåser och där alla pratar så annorlunda mot hemma i byn, en förälskelse. Christina Kjellsson skriver så fint, ömsint och trovärdigt, om en ung människas liv, hennes längtan ut och bort. Det finns ju ett Göteborg, som inte alls är som Östersund. Riktnumret är 031. Det ser tufft ut.
Det är med vemod bloggaren lämnar Mirjam, då det är den sista boken om henne. Hoppas att Christina Kjellsson fortsätter att skriva, hon är bra på det.
Bloggen har tidigare skrivit om de två första böckerna om Mirjam, Solknepet och Nu är jag ung hela mitt liv.
Alla bloggens inlägg om Christina Kjellssons musik och böcker hittar du här.
Från bygden 