Spår av romer och resande

Länge har dokumentationen av romers och resandes långa historia i vårt län varit mager. Förra året rådde Härjedalens fjällmuseum och Stiftelsen Gaaltije bot på bristen.

Spår av romer och resande : i Jämtland och Härjedalen illustreras av de få men fina bilder som finns och texten är skriven av Ewa Ljungdahl och Ola Hanneryd. De berättar kort om romers och resandes historia och livsvillkor, med exempel från våra trakter.

Det finns mycket att lära här, som att romer under åren 1914-1954 inte tilläts att varken komma in i eller lämna landet, medan resandefolket faktiskt erkändes som svenska medborgare. Diskriminering och övergrepp drabbade givetvis båda.

Läs om hur de försörjde sig genom bland annat hantverk som förtenning och korgmakeri, hästhandel och artisteri, om regler kring flyttning, om den så kallade Tattarstan i Billsåsen, om glädjen i att få bo i ett hus med värme och rinnande vatten och om att ofta bli behandlad som en andra klassens medborgare av både lokalbefolkning och myndigheter.

Skriften är tillägnad Rosa Taikon, väl känd både för sin kamp för romernas rättigheter och för sitt silversmide.

Read Full Post »

Tre sydsamiska kvinnoporträtt

Anna-Brita Kråik, Elisabet Rensberg och Sara Bexelius växte alla upp i renskötande familjer, men levde helt olika liv.

De tre kvinnorna porträtteras i en ny skrift från Gaatije. Ewa Ljungdahl har efter samtal med deras barn och barnbarn, och med hjälp av arkivmaterial och besök på boplatserna, skrivit deras historia.

Läs om Anna-Brita från Frostviken som levde åren 1875-1952. Med maken Lars fick hon elva barn. Paret var duktiga renskötare, flyttade flera gånger för att slutligen slå sig ned i Handölsdalen med ett stort hushåll. Anna-Brita levde stillsamt, men var stark och drivande.

Elisabet Rensberg (1871-1958) var från Ruvhten sijte, Tännäs, och miste tidigt make och ett barn. Hon deltog vid lappfogdens sammanträden med samebyn och var aktiv i renskötseln i hög ålder. Trots att det var förbjudet att bygga hus, gjorde Elisabet just det. Hon kallades Fjällsjödrottningen och var en tuff och självständig person, skicklig slöjdare och kunnig i naturmedicin.

Sara Bexelius med rötter i Hede levde åren 1918-1993. Hon gick i skola i både Mittådalen och Undersåker, och arbetade under en stor del av livet i vistet på Skansen under somrarna. Av sin mormor i Glen fick Sara lära sig allt det praktiska en renskötarhustru skulle kunna, men livet tog en annan väg då hon gifte sig med en man som inte var same. Familjen bodde söderut men bosatte sig sedan i Östersund. Sara arbetade med allt från tvätteri till egen kiosk i Karlslund. Kontakten med det samiska släppte hon aldrig och hon var en uppskattad traditionsbärare.

Ta del av en lärorik och intressant skildring av de tre kvinnorna, deras släktband och skilda livsöden i Tre sydsamiska kvinnoporträtt, 2017.

Read Full Post »

Tamrenskötselns landskap

Ewa Ljungdahls skrift har undertiteln kulturlämningar och skötsel – exempel från Jämtlands län.

Författaren skriver: Det samiska kulturlandskapet är för många ett helt okänt landskap fastän det omfattar en stor del av norra Sveriges yta. Renskötsel under hundratals år har gjort fjällvärlden till ett storskaligt beteslandskap. Ibland kallas detta landskap för vildmark trots att det är fullt av spår efter människors aktivitet.

Ewa Ljungdahl berättar i Tamrenskötselns landskap, 2007, om de kulturlämningar som finns och om den landskapsvård som behövs för att synliggöra dem.

Giedtie, till exempel, är ordet för både rengärde och renvall. Det var alltså en plats för kalvmärkning, skiljning, slakt och också mjölkning. Ett fint bildmaterial visar växter på övergivna renvallar, hur det ser ut när enbuskar och vide tar över markerna och också hur otroligt grön en giedtie kan lysa ännu många år efter att den använts.

Tamrenskötelns landskap finns också att läsa som pdf hos Gaaltije.

Read Full Post »

Fjäll som kultur?

Projektet Fjällandskap är en del av forskningsprogrammet Storslagen fjällmiljö.

Författarna till den lilla fina skriften Fjäll som kultur?, 2015, har sammanfattat resultaten från projektet.

Syftet är att undersöka betydelsen av kulturella ekosystemtjänster för värdering och integrering av fjällandskapets kulturarv i planering, förvaltning och bevarande av kultur- och naturmiljön.

Lite förenklat kan man säga att det handlar om hur vi förvaltar fjällandskapet, och om hur mycket fjällen betyder för den som vistas där, hur landskapet får oss att må bra, känna oss hemma. Carl von Linné är citerad här, från sin Lappländska resa, 1732.

Så snart jag kom på fjällen, fick jag liksom nytt liv och var så som en tung börda tagen av mig.

Bakom skriften står Ingegärd Eliasson, Igor Knez, Ewa Ljungdahl, Ola Hanneryd och Eva Karlsson, och den är utgiven av Länsstyrelsen i samarbete med Gaaltije, med flera.

Read Full Post »

Staare

Staare är det sydsamiska ordet för staden. I den helt nya skriften Staare skriver Ewa Ljungdahl om samernas Östersund, en historia som börjar med 1918 års landsmöte.

Skriften berättar vidare om vinterbeten nära staden långt in på 1900-talet, kring byar som Kläppe, Västbyn, Slandrom, Brynje och Brattåsen, om marknader, om tidningen Samefolket, om dagens förvaltningskommun, Sametinget och det sydsamiska kulturcentrat Gaaltije, och en hel del annat.

Lite extra intressant är det att läsa om de spår efter den samiska närvaron som finns att se i utsmyckningar på Sparbankshuset och Sundsvallsbankens hus, och om att namnet Tjalmar i Tjalmarsundet kanske kan förklaras med det äldre sydsamiska ordet för sund, tjulome.

Det fina äldre bildmaterialet kommer från Jamtlis bildsamlingar, men här finns också nytagna fotografier.

Read Full Post »

Samer i Bräcke och Ragunda

Ewa Ljungdahl, arkeolog med specialintresse för samisk historia och kultur, har många titlar i sin verkförteckning.

I Samer i Bräcke och Ragunda, 2015, berättar hon om samebyarnas vinterbeten i Bräckes och Ragundas skogar. I just östra Jämtland har renarna betat, under perioden oktober-april, så länge någon kan minnas. Ändå är okunskapen stor, något som en skrift som den här kan råda bot på.

Efter en inledning om renbetesmarker allmänt, skriver författaren om flyttningarna förr och nu. Hon beskriver de samebyar det handlar om – Ohrendake (tidigare Frostvikens mellersta), Raedtievaerie (tidigare Frostvikens södra), Jijnjevaerie (tidigare Hotagen) och Jovnevaerie (tidigare Offerdal). Läs om byarnas historia och om livet på vinterlandet, och de problem de idag möter, i form av skogsbrukets markberedning, kraftverk, rovdjur.

Citat från dagens renskötare samsas här med citat från äldre arkivmaterial och ett fint bildmaterial i både svartvitt och färg.

Read Full Post »

Jijnjevaeri sameby

Arkeologen Ewa Ljungdahl har gett ut ännu en skrift om samisk historia och kulturmiljöer.

I Jijnjevaeri sameby, 2014, skriver hon om de många gånger diskreta spår efter samernas verksamhet som finns i fjälltrakternas kulturlandskap. Hon berättar om byns historia, en by som i mitten av 1500-talet dyker upp i skriftliga källor och som troligen beboddes av samer redan på 1000-talet, en by där renskötseln nästan låg nere under senare delen av 1800-talet men som befolkades igen. Idag bor byns renskötare på flera platser, som Bågavattnet, Gäddede och Rötviken.

Författaren berättar intressant om rengärden, kåtor, stugor och andra lämningar, som stenhyddorna i Fisklösadalen. Det är dessutom lätt att få fjällängtan när man läser; bildmaterialet är riktigt fint.

Jijnjevaeri betyder flera små fjäll och byn hette tidigare Hotagens sameby.

Skriften finns också att läsa in sin helhet hos Gaaltije.

Read Full Post »

Myltplockarsta’n

Ewa Ljungdahl har gett ut en lång rad böcker, de flesta om samisk kultur och historia. I sin helt nya bok Myltplockarsta’n – en tidig bärindustri vid Ljåbodarna i Oviken berättar hon om den driftige handlaren Lars Bergqvist från Västnor.

Han började 1934 bygga upp ett litet bärplockarsamhälle i de då mycket hjortronrika markerna kring Ljåbodarna. Han sålde både förnödenheter som kaffe och snus och träkaggar till hjortronen, och hyrde också ut sängplatser i tvårumsbaracken Hotell Myltan.

Folk i bygden gick man ur huse för att plocka hjortron och tjäna en bra slant. Lars Bergqvist köpte bären, som till en början kokades och fraktades ner till Storsjön för vidare transport över hela landet. 1955 var epoken slut, men de enkla byggnader som finns kvar av Myltplockarsta’n är nu ett av länets drygt nittio byggnadsminnen.

Författaren ger oss intressant läsning, i en vackert formgiven liten bok.

Read Full Post »

Ruvhten sijte

Helt ny är Ruvhten sijte – historia, kulturmiljöer och turism. Arkeologen Ewa Ljungdahl har ännu en gång skrivit om samisk historia och kultur, och den lilla skriften är utgiven av Gaaltije. Ruvhten Sijte, tidigare Tännäs sameby, har sitt namn från fjället Ruvhten, Rutfjället på svenska.

Författaren skriver lättläst och intressant om den tidiga turismen, exempelvis om blomsterherrrar. Det var lokalbefolkningens namn på de studenter och akademiker som kom framförallt till Hamrafjället för att studera naturen.

Ewa Ljungdahl berättar fint i ord och bild om miljöer som Vivallens vikingatida gravfält, huvudvistet Käringsjön som idag är övergivet, Brändåsen med sina typhus, den frodiga Gröndalen och sommarvistet Preanehkken. Här finns också gamla svartvita fotografier, de flesta från Gårds- och Säterarkivet.

Read Full Post »

Samer i Åre

Ewa Ljungdahl skriver i den helt nya Samer i Åre om samer och renskötsel i trakten kring Åre, förr och nu.

Hon berättar på knappa trettio fina sidor text och bild om avvittringen, som fick till följd att samerna miste stora delar av sin gräsbärande mark.

Hon skriver om beten, om turismens och gruvnäringens påverkan på samernas liv, om ortnamn och kulturlämningar, om sockenlappar och kyrkligt liv, och om fotografen Nils Thomasson.

Read Full Post »