När Marianne Strandin berättar om dansbanan Granparken i Finnäs, är det lika mycket berättelsen om en tid med hårt skogsarbete och ett hektiskt nöjesliv.
Finnäs i sydöstra Jämtland var en skogsby bland många, med många inflyttade skogsarbetare. Dans var det stora nöjet, och många gånger var det rejäla avstånd till dansbanan för den som ville dansa. Folk gick, cyklade, åkte spark och båt, trängde ihop sig i en taxi eller till och med på lastbilsflak.
Redan i slutet på 1890-talet fanns en varmbonad dansbana i Finnäs, men när den blev för trång föddes tanken på en ny och modern dansbana. Ungdomar i byn tog initiativet, timmer höggs på byns allmänning och byttes mot hyvlat och spåntat virke, och många hjälpte till med bygget. 1934 var den klar, den stora, åttkantiga och rödmålade dansrotundan. Där bjöds under många år till dans, men också på annat än dans, från gästande trollkarlar till frikyrkosång. I det sena 1990-talet var banan i dåligt skick, men restaurerades och nyinvigdes 2006.
Läs en mycket fin text på knappa 50 sidor, om bland annat orkestrar och alkohol, om bevakningstanter och annat nöjesliv i socknen. Bildmaterialet är vackert med många fotografier på allt från dansande par till fikabiljetter.
Nöjespalatset i skogen, 2008, har undertiteln den moderna historien om en jämtländsk dansbana. Boken ingår i Länsstyrelsens serie Moderna minnen.
Från bygden 