Om våren hördes sågklingans ljud vida över byn när den skar genom stocken. Vid sågen växer det blåsippor, så varje vår är det ett nöje att gå till sågen och se om blåsipporna niger…
Så skriver Eva Bredberg i inledningen till På såga, 2021, om den vattendrivna såg som började byggas i Vålbackens by åren 1898. Nytt virke behövdes till gårdarna, så femton driftiga bönder gick samman, bidrog ekonomiskt och tog ett lån. Turbinen beställdes från Vaplans mekaniska verkstad och 1901 ljöd sågklingan för första gången. Och ljöd gjorde den sedan i mer än 100 år.
På såga, 2021, har undertiteln Wålbackens sågverksförening : utan personligt ansvarighet. Författaren skriver personligt om de män som startade sågen, om såghus och teknisk utrustning som turbin och tub, om sågbasar, sågare och hjälpsågare, om föreningens raststuga och byns sociala liv med bland annat friluftsgudstjänster. Här finns också citat ur en intervju med Erik i Rickes. Att sågen betytt mycket för bygden känns verkligen starkt för läsaren.
Den fina boken är rikt illustrerad. Mängder av bilder visar människor, miljöer, interiörer och inte minst dokument. Se uppslag ur tumboken, namnteckningar på en fyrskäring, brev, offerter, kartor.
Från bygden 