Först steg dimman upp ur bäcken,
bäddade med bolstervaren.
Sedan följde hagelskurens
smattrande mot stugans plåttak.
Vräkte löven fram ur snåren
gjorde vinden, ven kring knuten;
varpå åter det vart dödstyst.
Vit låg backen nästa morgon,
insvept nu i rena lakan;
gästbok blev för räv och hare.
Ur dikten Väder och vind ur Från yttersta Thule (2002) av Ville Roempke.