Naturen här ge mig en mängd nya intryck. Först och främst: vatten, Nean och alla hennes tillflöden, rinna åt väster. Det är förunderligt vad denna lilla omständighet ger hela nejden ett nytt och främmande tycke. Det är som kände man en fläkt av Västerhavet. Älvstränderna äro rikt gräsbevuxna; borta i väster resa sig de stolta Skarvdörrsfjällen, med djärvt böljande sicksacklinjer och spelande blåvitglänsande färgharmonier mot himmeln; alldeles över oss står Helagsfjällets sydvästra utpost Nedalsstöten, med sin roliga, om förstäven på ett fartyg erinrande näsa, Predikstolen; åt söder skymta över åsarna större och mindre toppar, närmare eller fjärmare. Luften är fylld av åars brus.
Ur Fjällminnen (2003) av Wilhelm-Peterson-Berger
Dagen efter vandrar sällskapet vidare till Nedalen. Wilhelm Peterson-Berger fortsätter ensam längre in i Norge, för att till sist anlända till Reitans järnvägsstation och ta tåget hemåt. En månadslång fjällvandring är över och hemma på Frösön skriver han:
”Snart nog var jag inne i världsläget igen, men med varje steg tillbaka in i vanda förhållanden växte, såsom alltid förr, mina sommarminnens fägring och lyskraft”.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Read Full Post »