Skogen, släkten, sågen

Systrarna Anita Edling och Liselotte Weissbach har engagerat tagit sig an att berätta om Edlings i Bräcke. De har läst gamla dagböcker och dokument, släktforskat, läst på om Jämtland och skogen, samlat bilder.

De skriver om skogen och skogsbruket förr, och om sin egen släkt, från anfadern Lars Hindriksson Malmberg i dragontorpet i Åhn, norr om Bräcke, och framåt. I boken sista del står framförallt Petter Edling i centrum.

I en inledande skogshistoria får vi lära oss om svensk urskog, om träd och bönder, sågar och skogsförordningar, laga skifte och skogsentreprenörer. Det är en bra kunskap att ha med sig in i läsningen.

Med en kort bakgrund om socknen, får vi sedan lära känna fem generationer av släktens bönder och gästgivare i trakten kring Bräcke. Det är detaljerad läsning om deras liv och om bygden under många år. Också Bräckes vackra gamla gårdar presenteras här, i ord och bild.

Petters far Eskil Persson, engagerad i bygden och öppen för det nya, börjar i mitten av 1800-talet att handla med avverkningsrätter. Det är där släktens skogsintresse startar, i en tid då sågverken växer fram vid kusten.

Petter Edling är också han en stark och betrodd man i bygden, och går under namnet Bräckekungen. Skog, fastigheter, ångbåtar, handel – Petter kan med tiden kalla sig allt från landstingsman till grosshandlare. Han tilldelas till och med den Kungliga Vasaorden. Tillsammans med bland andra Erik Olof Sundin i Stavre, Stavrekungen, köper han Bräcke ångsåg, som han senare blir ensam ägare till och moderniserar.  Petter Edling och Erik Olof Sundin är goda vänner och har som affärsmän mycket gemensamt, bland annat Enaforsholms gård och sågverk. Läs mer om de båda i boken En man steg av tåget.

Berättelsen om Bräcke ångsåg är också berättelsen om virkesköp och flottning, om arbetarnas liv och vardag, allt väldigt levande beskrivet. Författarna avslutar med att teckna porträtt av Petters och hans hustru Claras barn.

Skogen, släkten, sågen, 2019, är vackert formgiven bok med ett rikt bildmaterial som bjuder på allt från släktträd, gamla foton, brev, ansedlar och dokument, till egna små teckningar med text. Och det finns en personlig ton i den här boken, som gör den lätt att läsa och lätt att tycka om.

Medförfattare är Ingrid Olofsson, Margareta Edling och Peter Edling.

Historiska Östersund

Bloggen vill gärna tipsa om den öppna facebooksidan Historiska Östersund.

Föreningen Gamla Östersund har nu ansvaret för sidan, som förstås är en riktig guldgruva för den intresserade. Här hittar ni så mycket fin östersundsnostalgi, i form av fotografier, engagerade kommentarer och filmer.

En passares memoarer

Jonna Ericsson har skrivit en bok för jägare och vanligt folk som kanske känner en jägare.

En passares betraktelser och gamla  godingar från södra Jämtland, 2019, är ingen traditionell jaktbok. Här bjuder författaren istället på minnen från älgpassen i trakten kring Rätansböle, ett och annat recept, och många fina fotografier från förr och nu.

Hon skriver levande och personligt om den första älgen, om trotjänarpass och hundar. Och hon minns hur jaktintresset väcktes. Vi är nog många som kan känna igen just det som ett ljust minne från vår barndom, att vara med och ta reda på älgköttet som kom hem i baljor, att skriva små lappar om vilket kött fryspåsen innehöll.

De gamla godingarna är jakthistorier från Böle jaktlag. Läs om jämthunden Rex som föll ned i en klippskreva, om doktorn som försov sig, om vad som hände när länsman på 1950-talet kom för vapenlicenskontroll och två gubbar satt där med olagliga gamla armévapen!

Bygdekrönikor

Året har vänt mot höst, men än finns flera bygdekrönikor kvar att skriva om.

I Oviks- och Myssjöbygden 2018 kan du läsa om allt från Bröderna Olssons tegelbruk i Borgvik till klimateffekter på Oviksfjällen. Lär känna kyrkoherde Laurentius Edvall och stenhuggare Ryman, Gunnar i Västnor och årets företagare Christoffer. Här finns mycket fin läsning om bygden idag, som handlar om Fröjdholmen, konstföreningen och kammarorkestern. Krönikan är av årgång 62.

Aspås socken 2018 innehåller texter om Amerikabesök, Aspåsminnen, Björnstenen i Näversjön, kungörelser från 1888, skolkök och mängder av nedslag i dagens Aspås. Möt fyra vördnadsvärda 90-årsjubilarer och en ung skogsentreprenör, i en fullmatad trettiosjunde årgång. Bloggaren gillar särskilt artikeln Alla dessa lador i Aspåsbygden, med riktigt vackra bilder.

Hammerdalskrönikan 2018 är av årgång 71. Krönikan bjuder på längre läsvärda artiklar som berättar om Hammerdal på 1950- och 60-talet, om Gisselås försöksgård och om Flygfält 27 i Hallviken. Läs också bland annat om luffare och resande i Sikås på 1930-talet, Hammerdalsynglingar vid Frösö trivialskola, länets skidpappa Erik Lundgren och om att som barn vara med när Rumpan går!

Jöns Ljungberg och Härjedalens rokoko

Bosse Ymans bok om träsnidaren, möbelsnickaren och kyrkodekoratören Jöns Andersson Ljungberg (1736-1818) är ett praktverk.

I Jöns Ljungberg och Härjedalens rokoko, 2018, berättar han om bondsonen från Ljungdalen, som kom att skapa en helt egen stil. Jöns studiebegåvning och händighet med trä upptäcktes tidigt och tjugo år gammal fick han chansen att resa till Stockholm. Där gick han fyra år i lära hos en schatullmakare, men gick sedan en annan väg än den vanliga, som vandrande gesäll.

Han vandrade istället den långa vägen hem till Härjedalen, för att leva där resten av sitt liv.

På Ljusnedals bruksherrgård var han välkänd och välkommen. Nu fanns för patronessan Christina Hansdotter chansen att förfina sitt möbelbestånd med fanérbyrå, spelbord, stolar, kabinettskåp. Jöns Ljungberg fick som snickarlärling visa vad han kunde och han imponerade. Predikstolen i Vemdalens kyrka blev sedan det första av många uppdrag för kyrkan. Han skapade sedan hela livet, även om han de sista aktiva åren arbetade som gränstullare i Funäsdalen.

Bloggaren är djupt tagen av att så här samlat få se resultatet av hans härjedalsrokoko, inte minst kyrkoinredningar, med dörrar, nummertavlor, ljuskronor. Bosse Yman beskriver stilen som flödande, färgsprakande och fantasirik. Bara se korbågen i Hede kyrka!

Texten imponerar lika mycket. Berättelsen om Jöns Ljungberg är också berättelsen om livet i 1750-talets Stockholm, om livet i Härjedalen de här åren, om viktiga människor i hans uppväxt och kring bruket, om hans familj.

Boken avslutas med sidor om en rad efterföljare och med det läsvärda kapitlet Härjedalsrokokon som identitetsbärande kulturarv av Jon Suul, på norska. Jöns Ljungberg är välkänd på andra sidan gränsen och bland hans arbeten där finns Hjortkapellet vid Röros kyrka.

Bakom den vackert formgivna boken står fotografen Joachim Lagercrantz och Yvonne Olsson.

Boken nominerades förresten välförtjänt till Årets bok på Collectors Award 2019, antikbranschens Oscar.

Humle

Enligt åldriga sagesmän var humleodling rätt vanligt förekommande en bit in i 1800-talets början – förekom väl inte i någon större omfattning – liten husbehovsodling torde vara den riktigaste benämningen för denna odling. I regel så brukade dylik odling oftast förekomma intill någon för långvarigt solsken utsatt vägg.

Några rader från Ragunda av Erik Jonas Lindberg (1979), som svar på en frågelista från Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.

Läs hela skriften Humleodling och brygd.

Gamlinfavorit

Yngve Gamlin lagar kams 1967. En favorit i repris!