Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Livet i en fjällby

Utsikt över Fjällnäs Högfjällshotell med grönska och sjön Malmagen.Den by som vi idag känner som Fjällnäs i Härjedalen hette från början Malmagen, precis som sjön där den ligger. I mitten av 1700-talet slog sig den förste nybyggaren ned på den plats där funäsdalsbönder tidigare hade haft sina sätrar (fäbodar), och samer sina sommarbeten och kalvningsområden.

De fyra författarna växte upp här på 1940- och 1950-talet och har nu skrivit ned byns historia. De delar med sig av egna minnen från uppväxten, de har pratat med släktingar och tagit del av brev och dagboksanteckningar. Och de bjuder på ett alldeles väldigt vackert bildmaterial.

En del av fotografierna kommer från Gård- och säterarkivet GOSA, som figurerat här på bloggen tidigare!

Livet i en fjällby, 2018, berättar om de olika gårdarna, om människorna och livet de levde. Läs om bygget och driften av det som idag är Fjällnäs högfjällshotell, och om fjällturismen som ökade i området. Läs om andra världskriget som förändrade allt, när gårdar fick lämnas över till militären och mark minerades.

Här finns så mycket värt att läsa och lära sig om: de nära kontakterna med Norge, tullstationen, en uppväxt på ett litet pensionat, landets kanske allra första getmejeri, vardag och fest, och en sorglös och ganska fri uppfostran. 

De som gav oss det här fina och personliga stycket härjedalshistoria är Karin Bäck Reichl, Barbro Löfroth Johansson, Gun Jonsson Shabetai och Margareta Wessel Carlsson.

Herrekiperingar

Äldre trägalgar med namn från affärer i Östersund som sålde herrkläder.

På 1950-talet var de tio stycken, herrekiperingarna i Östersund. Deras trägalgar är finfina årsringar från förr!

I Gamla Östersund 2012 finns en artikel om en tid när skyltfönstren var omtalat stora, som i en större stad. Följ med på en promenad en skyltsöndag, mellan affärer med namn som Lawes, Lalanders och Hellgrens, med skyltningar, neonskyltar och en stilig interiör från Kahns.

Kvar från den tiden finns ännu Westvalls, som firade 90 år förra året. Deras historia får avsluta den läsvärda texten, som skrevs av Hans Lingblom och Boel Hjelm.

God jul & Gott nytt år!

Bloggen önskar er alla en fin julhelg. Det finns så mycket lokal litteratur att skriva om och frågan är om det inte den här hösten kommit mer än någonsin? Bloggaren hoppas kunna bjuda på fler inlägg nästa år. Tack till alla er som hittar hit, både trogna och tillfälliga läsare!

Fjällbondens avsked

Fjällko på sommarbete med sjö och fjäll i bakgrunden.Den vackra boken om de sista fjällägenheterna kom 2011.

Nu har Fjällbondens avsked kommit i nyutgåva. Det känns bra, då den tidigare upplagan är mycket läst och börjar bli lite sliten.

En fjällägenhet är ett nybygge där de bosatta äger sina hus, men staten äger marken. Fotografen och författaren Lars-Olof Hallberg hann dokumentera livet på de allra sista fjällägenheterna i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Hans starka känsla för en kultur och ett sätt att leva på väg bort, den märks i både text och fotografier.

Sju av bokens tio gårdar finns i vårt hörn av världen: Blomhöjden, Leipikvattnet, Bågavattnet, Bunnerviken, Almdalen, Edevik och Ljusnedal. Bönderna berättar om gårdarnas historia och om livet de levde då, när författaren kom på besök. Bildmaterialet är otroligt fint. Bokomslaget avslöjar att här finns fotografier att verkligen försjunka i.

Gunnar Jonson i VaplanElisabeth Rydell Janson tecknar i Gunnar Jonson i Vaplan – en familjehistoria, 2019, ett detaljerat porträtt av sin farmorsfar och hans tid.

Gunnar Jonson (1843-1912) var storbonde, brukspatron, trähandlare och hästkarl, och ägare till en mängd hemman.

Stommen i boken är de många brev från år 1868 till sent 1940-tal som författaren har i sin ägo. Länge låg de bara där, i sin koffert, innan hon började läsa och lärde känna sin intressanta och också gripande familjehistoria, som rör sig från Jämtland till Amerika.

Gunnar Jonson var en flitig brevskrivare och han fick också de sina att förstå hur viktigt det var att skriva brev till varandra. Han och familjen levde i en brytningstid på så många vis, något som fint kommer fram i de kommenterade breven. I brev kan man komma människor närmare, och den här makalösa brevskatten berättar verkligen för oss idag om det liv de levde då. Det är lätt att ryckas med när människorna träder fram, från en annan tid och ändå så levande. Och breven är inte få, boken är på hela 450 sidor.

Den där kofferten innehöll också fotografier, framförallt porträtt men också miljöer. På en bild kan vi till exempel se Vaplan år 1890, med herrgård, brukshus och det bruk som sedan blev Waplans mekaniska.

Läs ett smakprov ur ”Gunnar Jonson i Vaplan” här!

Gisselfors kaggfabrik

En grupp människor som lastar träkaggar på en lastbil framför en träbyggnad.I tidskriften Byggnadskultur nr 1 2020 får vi följa med Barbro och Olle Claesson på upptäcktsfärd i Gisselfors kaggfabrik.

En av Jämtlands fyra kaggfabriker låg i Gisselfors vid Häggån i Ovikens socken, Bergs kommun. Det snickeri som startade vid 1900-talets början tillverkade kaggar ända fram till 1962.

Författarna berättar i en riktigt fin artikel om de kaggar som behövdes för förvaring av framförallt hjortron, men också sill, strömming, äppelmos och mejeriprodukter. Under storhetstiden på 1930-1950-talen tillverkade fabriken i snitt 800 kaggar per dag!

Och maskinparken fungerar än idag. Ägaren Paul Paulsson, vars farfar Paulus Persson startade fabriken, berättar om den unika fabriksmiljö som han månar om och visar hur man gör en kagge.

Börtnan

BörtnanBörtnan, byn vid stranden av Ljungan i Åsarne socken, får kanske många att tänka på köldrekord, fiske och artisten Patrik Zachrisson.

Nu har byn fått en egen bok med undertitel både på svenska och jamska: fiskebyn i fäbodriket, fiskjarbyn ti rikan at buom.

I Börtnan, 2019, berättar författarna Jöns Larsson, Lars-Göran Larsson (postumt) och Anders Larsson om Börtnans 250-åriga historia. De presenterar sig själva och boken på finaste vis i förord och inledning.

Som flera andra böcker om en by i vårt län, har också den här tagit lång tid att skriva, inte mindre än 38 år!

Förutom författarna har också andra bidragit till boken, bland andra Olle Rajd med sina minnen av de öppna dörrarnas by.

På närmare 450 sidor tar författarna ett proffsigt helhetsgrepp om byn. Texterna avhandlar allt från det gamla ödesbölet vid sjön Börtnen och för-nybyggarna och nybyggarna, till skog och flottning, skola, kyrka och nöjen, företagande, jakt och fiske… Här finns citat ur dokument, recept, anekdoter och ett rikt material kring alla gårdar. Och allt handlar inte om själva Börtnan; gårdar i kringliggande socknar får också vara med här.

Bloggaren gläds åt en både gedigen och personlig bok, som känns lockande även för en läsare utan rötter i trakten. Den bjuder på ett vackert bildmaterial, med kartor, gamla och nya fotografier på hus, människor och miljöer. Se bara på sidan 167, vilken otroligt detaljerad bild från en skogshuggarkoja om aftonen på Våffeldagen 1912.

Av frost överdragen

Gammal harv

Ett minne från förr, harvat klart nu.

Oktober

Höstlöv

Löven faller och oktober betyder Bokens dag i Östersund. Region Jämtland Härjedalen kommer att dela ut sina arbetsstipendier och stipendiet för litteratur går i år till Malin Nord.

Ur motiveringen: Hennes historier är vackra och förtätade och bär flera skikt där läsaren erbjuds såväl ett poetiskt språk som en trovärdig och berörande berättelse. I romanen ”Barmark” möter vi hennes tankeväckande gestaltning av flera generationers kvinnoöden i ett nordligt själslandskap. Malin Nord har en egen tydlig författarröst som bär genom berättelserna. Hennes författarskap tar avstamp i det nära och privata och öppnar upp mot världen och det allmänmänskliga. 

Bloggen har skrivit om Malin Nord tidigare.

En jämtländsk släktkrönikaLotta Kegreiss-Lindquist har skrivit en bok om sin morfar och mormor, Johan och Britta Sörlin. Hon berättar om byarna Mårdsjön och Lorås, där de växte upp, om släkt och gårdar, och om parets liv tillsammans.

Här finns antavlor, detaljerade rader om alla livsöden, små kartor. I texten om Johan får vi också veta mer om Mårdsjöns storhetstid, med Paulus Wikström och hans Änge gård, och om Söre, Lit, dit familjen Sörlin flyttade.

I bokens avslutande del får vi följa Johans, Brittas och senare barnens liv, från bröllopet i Lits kyrka 1927 till släktkrönikans sorgliga slut. Författaren bjuder på släktens liv i en personlig krönika, som lika mycket är en fin berättelse om våra trakter under många år.

Bildmaterialet i En jämtländsk släktkrönika, 2019, är en riktig guldgruva. Här finns små svartvita fotografier i mängd på främst människor och hus. Den husintresserade kan här försjunka i allt från affärshuset Hörnsta, Flaggens kafé, Stenbo och Soludden i Lit, till semesterhemmet i Skärkdalen.

%d bloggare gillar detta: