Strövtåg i Funäsfjällen

I ett personligt förord berättar Kristina Svensson om hur pandemin fick henne att börja utforska sitt hörn av Härjedalen, trakten kring stugan i Åsvallen.

Efter en allmän inledning om landskapet, tar hon läsaren med på sina strövtåg, en dalgång i taget. Följ med längs Tännån, till blomsterfjället Hamra och det taggiga Anåfjället, besök Fjällnäs, Långå skans och bruksepoken i Ljusnedal, och mycket mer.

Författaren gör en avstickare till norska Röros och rör sig också österut i landskapet, när hon går i möbelsnickaren och schatullmakaren Jöns Ljungbergs spår.

Författaren är en erfaren skribent och har tidigare skrivit flera böcker om sina smultronställen i världen. Strövtåg i Funäsfjällen, 2020, är full av inspirerande rader om platser att besöka, leder att vandra, natur och spännande historia att upptäcka.

Hon bjuder på ett rikt bildmaterial, från en verkligt vacker del av vårt län. Den som inte redan har fjällängtan, måste få det efter att ha fått den här fina boken i händerna!

Gamla Hornsberg & Gamla Lugnvik

Föreningen Gamla Hornsberg har kommit med sin 20:e krönika.

På Fjällgatan 10 fanns det en gång en väderleksstation, från sent 1940-tal fram till 1965. Om den finns att läsa i inte mindre än två artiklar!

I Hornsbergskrönikan del 20 kan du också läsa om vad en lärares ingripande vid äppelpallning kan betyda, om bageriet F:a Bakverk, om sockenvapnet, om August Lindroths annotationsböcker, om skrinnaren Sigge Ericsson och mycket annat läsvärt. Föreningen har ett rikt bildarkiv att dela med sig av, här bland annat gatumiljöer från 1960-talet. Det är också riktigt intressant att få läsa om en gatumiljö som idag är borta och om turerna innan den revs. Där dagens infart till Coop finns, låg en gång ett gammalt gästgiveri, med stall och vedbodar.
I Jamtlis fotosamlingar finns den här bilden från Trädgårdsgatan 2.

Gamla Lugnvik 2020 bjuder på fin läsning och mycket om livet i dagens Lugnvik, i allt från Corona och skolbygge, till kulturstipendiater och kyrkans verksamhet.

En vacker bild av en tavla målad av Ernst Sundin inleder en artikel om den murbruksfabrik som en gång fanns. I ett försök att frakta sand från Rödön köptes båten Balder in, men det blev visst bara en resa. Biltransporter var mindre äventyrligt!

Se bilder före och efter att det nya Lugnvik byggdes och från bygget av järnvägsviadukten, läs om en kyrkomusiker, en återvändare och om Årets profil, och lär dig hur Sånghusvallen fick sitt namn.

Fäbodar

Det är länge sedan nu, som det fanns djur och butöser på den här buvallen, fäboden på jämtska.

Här kan du se bloggens tidigare inlägg om fäbodar.

Och här är den litteratur om fäbodar som finns att låna på vårt bibliotek.

Vill du besöka en levande fäbod i sommar, titta på Besök en fäbod 2021.

Ett lästips till, från Länsstyrelsen i Jämtlands län: Biologiskt kulturarv vid fäbodmiljöer.

En pil i mitt hjärta & Vit död

En historisk roman och en spänningsroman får göra sällskap här, båda med fin tidsfärg och engagerande historier.

Året är 1910 när Klara anländer till det fiktiva Långsta bruk i östra Jämtland. Hon är 15 år gammal, har lämnat huvudstaden och får arbete som barnpiga på brukets herrgård.

En pil mitt hjärta, 2020, är Anna Fridhs första roman, en berättelse om en ung kvinna som står upp för sig själv, med drömmar som krockar med verkligheten. Livet på herrgården och en resa till Danmark, varvas i boken med Klaras minnen från uppväxtens Stockholm, hennes besök där under herrgårdstiden och återkomsten dit.

Här kan du läsa ett författarporträtt av Anna Fridh, där hon berättar om sitt skrivande.

Per Holmlöv har nu skrivit två fristående delar i sin serie Morden i Åre. Den första, Röd snö, kom 2019. I Vit död, 2020, är det sportlov i Åre och droger har kommit in på skolorna. Läsaren får lära känna en mängd personligheter här, boende både i Åre by och i Åre gruvby.

Per Holmlöv har också skrivit den fina boken om Åre, 2019 .

Jemtlands läns kalender

I vårt bibliotek finns nio stycken gamla kalendrar, utgivna åren 1885-1945.

I Jemtlands läns kalender kan du läsa fakta om ämbetsverk, stater, korporationer och styrelser, för att sedan fördjupa dig i Östersund respektive Landsbygden.

I kalendern för 1924-25 kan du i delen för Östersund se vilka handlare det fanns, i allt från lump & skrot till konfektyrer, och vilka industrier. Du kan i fastighetsregistret läsa om vretlotter, se vilka som ägde husen och vilket taxeringsvärdet var, och upptäcka de gamla gatunamnen.

Länets landsbygd presenteras sockenvis, med fakta om allt från barnmorskor och hantverkare, till fjärdingsmän och gästgiverinnehavare.

Det här är en riktig guldgruva för alla intresserade av lokal historia. Lite reklam bjuds det också, bland annat för Isaksons Hushållskaffe och Pensionat Alma med propra rum!

Hällbildstankar

Den flitige Curt Lofterud har samlat sina dikter om hällbilder som belyser människans tanke- och trosvärld för 6000 år sedan.

Författaren inleder Hällbildstankar, 2019, med rader om tolkningar av bilderna och en litteraturlista. Dikterna, med namn som Älgkon bär solen, och hällbilderna följs sedan åt i den här lilla fina skriften. De svenska hällbilderna får sällskap av norska och ryska.

Inte bara kända Glösa finns med här från vår region. Upptäck hällbilder från Forsaån, Brattberget i Skärvången, Fångsjön i Strömsund, Hästskotjärn i Kall, Gärde i Offerdal. En magisk sten från Nagasjöhöjden, Rossön, får också vara med.

Det är lätt att tänka på bilderna som rödfärgade, men Curt Lofterud berättar:

Hällristningarna i Glösa var ursprungligen inte målade. När de var nyhuggna, lyste de vita av att bergartens kristaller krossades av slagen mot berget.

Ångermanälvens Flottningsförening i Flåsjöbygden

Niclas Höglund från Siljeåsen berättar om sin bok:
En historisk skildring från en ung flottare, den sista i fjärde generationen i flottningsarbete. Här skildras bygden, folket och båtarna, utifrån minnen och berättelser.

Författaren skriver personligt om livet med och kring flottningen, och äldre flottare berättar. Här kan du lära dig om redskapen, från bomkoppel till dysa, och läsa om bostäder och avlägg.

Ångermanälvens Flottningsförening i Flåsjöbygden, 2019, gör flottningsepoken levande för läsaren och bjuder också på ett rikt bildmaterial med fotografier i svartvitt och ritningar.

Skriftställaren

Författaren Magnus Ottelid fann som ung diktsamlingen Röda gnistor på antikvariat. Det var hans allra första möte med skriftställaren från Ytterån. Under många år har han sedan forskat och skrivit på boken om Arthur, och berättar personligt om hur han lärde känna en riktigt mångfacetterad människa med en stor hemlighet.

I Skriftställaren : att inte kunna vara sig själv – en levnadsteckning över Arthur Magnusson från Ytterån i Jämtland, 2020, möter vi mannen som aldrig får studera men som tidigt läser, som lär sig mängder av språk på egen hand och som arbetar idogt både som författare och översättare.

Arthur Magnusson (1902-1975) är helnykterist och hårdnackad kommunist. Han reser till Moskva, bor i korta perioder i Göteborg, Stockholm, Örebro. Han läser på Brunnsviks folkhögskola, en lycklig tid, men är först inte välkommen tillbaka med motiveringen Vi har inget mer att lära dig!

Med sina stora språkkunskaper översätter han litteratur på allt från tyska till ryska, ibland utan att få det publicerat, han skriver skönlitteratur och arbetar som journalist. När han återvänder till Ytterån tar han där hand om nykterhetslogens bibliotek och skriver texter till lokalrevyn.

Till sin hjälp att teckna sitt porträtt har Magnus Ottelid haft rika källor. På Landsarkivet i Östersund finns Arthurs många dagböcker, skrivna på andra språk än svenska, och på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala fyra lådor med efterlämnat material. När Magnus Ottelid lyfter på locket till den första upptäcker han att skriftställaren inte använt manuspapper, utan skrivit på baksidan av kuvert, omslagspapper, valsedlar, brev…

Skriftställaren är en fin och respektfull bok om en kulturpersonlighet värd att lyfta fram, skriven av en författare hängiven sitt ämne. Boken avslutas med en tidigare opublicerad novell, skriven 1931.

Läs om det fina mottagandet av Skriftställaren på Magnus Ottelids hemsida.

På Östersunds bibliotek finns minnesskriften Armeniens sol över Ytterån : en vandring i Arthur Magnussons fotspår, 2001 att låna. Av Arthur Magnusson finns Röda gnistor, 1934 och den fem sidor långa Historien om ett järnvatten : Ytterå brunns- och badanstalt, 1960.

Hos Svenskt översättarlexikon finns de här raderna, också de skrivna av Magnus Ottelid.

Stillestånd

Längs vägen mellan Mörsil och Bleckåsen finns inte mindre än två minnesstenar, som lär oss om vår historia. Texten på den ena lyder: 

Här slöts stillestånd mellan svenska och norska trupper den 25 juli 1809. Stilleståndsavtalet undertecknades här av general G C von Döbeln och kapten G F von Krogh.

Föreningen Svenska miltära minnesmärken berättar om bakgrunden:

I samband med dansk-svenska kriget 1808-09 ägde strider rum i Alsen. Den 24 juli möttes den svenska styrkan på 900 man under general Georg Carl von Döbeln och den norska styrkan vid Hjerpe skans. Den norska styrkan besegrades och tvingades retirera till Bleckåsen. Nästkommande dag träffades von Döbeln och de norska truppernas ledare kapten Georg Frederik von Krogh i skogen vid Bleckåsen där de undertecknade vapenstilleståndet mot ryggen på en soldat. Ett villkor var att samtliga norska trupper skulle lämna Sverige senast den 3 augusti, vilket även skedde.

Mer läsning finns till exempel i Jämt i krig av Stefan Nolervik, 1995.

Waldemar Bergstrand – Sveriges siste trapper

Christina Falkengård berättar historien om Waldemar Bergstrand, 1901-1988. Uppdraget att skriva fick hon av Waldemars söner, som också kommer till tals i boken med sina minnen.

Pojken från Hotagen gör en snara av hästtagel och fångar stolt en ripa när han bara är sex år. Där började hans långa liv som pälsjägare.

I boken får vi läsa om föräldrarna som kommer till norra Jämtland i storavverkningarnas dagar, och sedan följa Waldemars uppväxt och liv. De människor längs hans livsväg, som gjorde honom till den han blev, berättar själva här.

Waldemar arbetar som ung hårt för att försörja sig, med alla möjliga påhugg. Han är 28 år när pengarna räcker till en biljett och han 1929 reser till Kanada, även om det är lite av en gåta hur vägen dit går. Efter en äventyrlig start blir det också i Kanada arbete av många slag, första vintern med vargjakt i Ontario. Som anställd pälsjägare lever han sedan ett hårt och ensamt liv med hundarna i trapperkojan, men har också berättat om härliga nätter med hundspannet i månljus och norrsken.

1936 reser Waldemar hem till Jämtland med returbiljett, men han blir kvar. Ett torp i Rörvattnet blir hans första hem, han bildar familj och han fortsätter med fällfångst. Han konstruerar och skapar fällor, turnerar med Jägarförbundet, fångar bisam, medverkar i TV och tidningar, delar med sig av sin stora kunskap.

Korta rader ur brev till grannflickan som sedan blev hans fru, detaljerade beskrivningar av att jaga, möta vilda djur och klara sig i vildmarken, de personliga berättelserna om Waldemar. Allt det gör porträttet av trappern väldigt levande.

Waldemar Bergstrand, 2019, är en lättläst och fängslande bok om en fängslande människa, den siste svensk som försörjde sig som pälsjägare. De svartvita bilderna är riktigt fina och i slutordet berättar Christina Falkengård om sina egna möten med Waldemar.

Filmaren Erik Fernström, som också finns med i boken, träffade Waldemar Bergstrand 1984. Mötet finns att se i dokumentärfilmen Den siste pälsjägaren.