Doften av balsampopplarna

Året är 1945 när knappt treårige Claes och hans yngre bror får flytta till en fostermor. Den lilla familjen i den moderna lägenheten på Prästgatan i Östersund splittras, när både mamma och pappa får tuberkulos. Också Claes har en fläck på sin lunga, men får inte den så kallade lungsoten. Istället får han, tillsammans med rädslan att dö, känslan av att vara lite speciell.

Fostermor Selma bor i ett gammalt hus i Ytterån, där boktitelns balsampopplar doftar i kurortsparken. Selma är dryga sextio och djupt frireligiös. Trots att hon använder björkriset mot pojkarna är hon en enda trygghet de har.

Hos Selma blir pojkarna kvar tills mamman tillfrisknat. Och till Ytterån återvänder de också efter en tid, när mamman bildat ny familj.

Författaren letar i sitt minne när han berättar om en uppväxt i skuggan av tuberkulos, men är medveten om hur förrädiskt minnet kan vara. Mammans sjukjournaler från sanatorietiden finns kvar, men inte pappans. Och mycket om föräldrarnas egna liv får han aldrig veta, eller veta långt senare. Han skriver: Det aldrig berättade har följt mig genom livet.

Doften av balsampopplarna, 2018, av Claes G. Olsson är en ärlig uppväxtskildring med en sorglig botten. Han väver in detaljer med mycket tidsfärg, som barndomens tågresor mellan Ytterån och Östersund. Och han sätter också in sin livsberättelse i ett större perspektiv, när han skriver om allt från Ytteråns historia till pingströrelsens framväxt i landet. Intressant är det också att få läsa om hans möten med de kända Ytteråprofilerna Mus-Olle och Arthur Magnusson!

Boken illustreras fint av små svartvita fotografier. Och man inser vilken kurort Ytterån måste ha varit, med sitt societetshus, varmbadhus och brunnshus.

Om Arthur Magnusson har Magnus Ottelid skrivit i Skriftställaren, 2019. Blogginlägg om den boken kommer framöver!

Strömsboken 2020

Strömsboken har nu nått fram till 1980, i sin tillbakablick på historien. Och undertiteln för den här 83:e årgången av boken för Ströms och Alanäs socknar är Hedenvind 100 år.

Som vanligt finns här samlat mängder av små notiser och fotografier från trakten, i kronologisk ordning och förstås med fin tidsfärg. Vilken jobb som måste läggas ned, för att hitta allt!

Strömsboken 2020 avslutas med texter om författaren Gustav Hedenvind-Eriksson, till hundraårsdagen av hans födelse. Skräddarmästare Artur Jonsson porträtteras och vi får läsa En historisk berättelse om Ströms vattudal och byarna längs sjöleden, om Ströms mejeri och Ströms valskvarn, och om dansbanan Åbacka. Och vem Röde Simon var, mannen som byggde det pampiga kråkslottet vid Parkgatan, det får vi också veta. Bilder ur gamla album visar bland annat Strömsunds bryggeri.

På väg till dig

Artisten Christina Kjellsson, med rötter i Handsjöbyn, kom med en ny skiva hösten 2019. Här finns hela Blå moped att lyssna på.

Bloggaren vill gärna tipsa lite extra om spåret På väg till dig. Både texten, om en mammas liv, och musiken innehåller så mycket av det fina med Christina Kjellsson. Här kan du på hennes hemsida också läsa hela texten till På väg till dig.

Bloggen har tidigare skrivit om Christina Kjellsson, om musiken och hennes två romaner. Och hon har själv berättat att hon håller på att skriva den tredje romanen om Mirjam!

 

Ullådalen & Sveg

En roman och en deckare från två år tillbaka får sällskapa här på bloggen!

Ingrid Marie Thorslunds debutroman är den första i en tänkt trilogi. Fredrika, Sven och Meli lär känna varandra under en resa till Malta. Vänskapen växer sig stark, så stark att de träffas igen till julfirande i Åre. Vi ses i Ullådalen, 2018, är en relationsroman som handlar om kärlek, sorg och drömmar, med karaktärer som engagerar och väcker lust att få veta mer. Författaren säger så här: skriver triologin vid bergets fot, där relationer utmanas och hundar vandrar genom texten. Och nästa del, Vårvinter, ska komma i år!

Klas Knutsson är också han debutant och har arbetat som polis i 30 år. Han skriver alltså med mycket kunskap om polisarbete, när han introducerar polismannen Lasse Gustavsson för läsaren. Baksidestexten till Snuten som hamnade i Sveg, 2018, berättar: Tre mord i Sverige, ett paraply i en torvmosse i Estland, en skygg VIP-passagerare på väg till USA och en skidåkare i Sveg. Hur hänger detta ihop? Här finns de första sidorna i Snuten som hamnade i Sveg att läsa.

Den grå ladan

Inget kan vara gråare
än den grå ladan på Flon.

Därinne i stillheten
känns rökelsen än
doften av hundra somrar.

Mellan tiljorna
syns gulnade strån
hitkörda en skarnatt
med häst och skrinda
när räveldarna brann
över Skarsfjället.

Genom springorna
silar himmelskt ljus.

Men inget är gråare
än den grå ladan på Flon.

Ur Helags nakna skuldra (2019) av Bo Lundmark.

Präst i Funäsdalen, samernas kyrkoherde, religionshistoriker, författare. Bo Lundmark har hunnit med mycket. Ett tips från bloggaren, om ni skulle få chansen: det är en fröjd att lyssna på honom!

Han har gett sin senaste bok undertiteln Dikter från landet som Gud glömde : 1979-2019. Och landet, det är Härjedalen. Naturen och människorna där har inspirerat honom till både dikter och psalmer. Magdalena Brunzell har illustrerat, lika fint.

Bloggen har tidigare skrivit om Bo Lundmarks memoarbok Såvitt jag minns.

Gamla Östersund 2019

Föreningen Gamla Östersund har in sin 82:a årsskrift samlat artiklar med en fantastisk bredd.

I Gamla Östersund 2019 kan vi bland annat läsa om ett fjällreseföretag och en schackförening, om Gustav III:s torg och stadens ambitiösa integrationsarbete, om en bortglömd märkesman och familjen Näs och deras bilar, om Stadsloppet och sjöfåglarnas räddare, om en skidlegendar och en änkeprostinna.

Vi lär också känna schlagerdrottningen Karin Hemmingsson, vissångaren (och fotografen) Anders Fugelstad, biblioteksgrundaren Carl Zetterström och arkitekten Kjell Gisterå.

För alla intresserade av stadens arkitektur, finns här historien om Nils Mårds hus. Det omstridda lilla huset är för de flesta känt som Sko-Mårtenhuset, och på senare tid Jane Doe-huset. Här får vi veta litet om mannen som byggde det och hur gammalt det är.  Också John Ericssonhuset på Köpmangatan presenteras här.

Vackert illustrerad och riktigt läsvärd, missa inte den här årgången!

Thalias hus

På spaning efter den svenska teaterns själ har författarna till den vackra boken Thalias hus, 2019, rest runt i landet.

Gamla teatern i Östersund får sex sidor här, ett kort men fint kapitel om det som en gång kallades både Östersunds största svartbygge och världens största Godtemplarhus! Läs om allt från hur logen Fjällrosor köpte en tomt och började bygga, till rivningsplanerna som mötte motstånd.

Hela boken är förstås intressant, där läsaren får följa med in på teatrar från Ystad till Kiruna. Rubriken Mellanakt bjuder också på allt från teaterskrock till intervjuer. Sven Wollter nämner i sitt kapitel, Från bygdegård till nationalscen, att han tillsammans med bland andra Allan Edwall räddade Gamla teatern från rivining.

För den som vill veta mer om teatern, har bloggen tidigare skrivit om boken Hus med dubbel ingång, från 1960.

Ytterocke

Dokumentfynd vid vindsröjningar, detektivarbete på internet och i kyrkböcker, handskrivna kvitton på järnspik, gamla redskap med spännande inristningar, ja, detta och mycket annat ledde till att vi till slut satte oss med och sammanfattade allt i boken du håller i din hand.

Så lyder första raderna i Ytterocke – världs ände?, 2018. Boken berättar levande om en bygds historia och greppar om allt. Läs om gårdar och folk, fiske, mat, kyrka, fäbodar, torp, sågar, broar, skola, teknik, den stora branden 1829… Kapitlet Litte ta våndera bjuder på allt från en brudkrona till de populära Kvitslekvällarna. Orden Vägs ände får förstås också sin förklaring!

Författarna till den här innehållsrika och rikt illusterade boken är Kjell Arnlo, Arne Wall och Monica Pettersson. Liksom andra böcker om byar, som tagit flera år att skriva och engagerat många, är det här ett riktigt fint stycke lokalhistoria. Tack för att ni skriver, ni som gör det! Och nog är det vackert, bokomslaget med den gamla kartan och det kolorerade fotografiet med familjen i bilen.

Kallsjö pensionat

Ett litet charmigt loppisfynd, från en annan tid, får vara med här på bloggen. Broschyren berättar övertygande om varför en semester på det pensionat som en gång fanns i Ytter-Konäs, är den absolut bästa!

Mot Vitfjället

Hans Danielsson skriver i sin debutroman om Erik, som en höstdag lämnar sin hemby. Med karta och packning vandrar han sin väg, för att slå sig fri och av en intensiv längtan efter ett avlägset fjäll på norska sidan gränsen.

Den ensamhet och oro han känner i början, den ersätts av känslan av att vara en del av helheten. Mitt i fjällvärlden finns en ro, som dessutom verkar få Erik att minnas och tänka klarare på sitt liv och på byn. Han vandrar, lägger nät i fjälltjärnar och får fisk att äta, möter ren och fågel. När han når Riksgränsen är Vitfjället äntligen nära, men då har snön fallit och han är trött och hungrig.

Tiden är 1930-tal i den här lilla fina berättelsen. Författaren skriver i Mot Vitfjället, 2019, med en stark känsla för naturen. Det märks att han har vandrat mycket i våra fjälltrakter och känner sig hemma här.