Gamla Östersund 2019

Föreningen Gamla Östersund har in sin 82:a årsskrift samlat artiklar med en fantastisk bredd.

I Gamla Östersund 2019 kan vi bland annat läsa om ett fjällreseföretag och en schackförening, om Gustav III:s torg och stadens ambitiösa integrationsarbete, om en bortglömd märkesman och familjen Näs och deras bilar, om Stadsloppet och sjöfåglarnas räddare, om en skidlegendar och en änkeprostinna.

Vi lär också känna schlagerdrottningen Karin Hemmingsson, vissångaren (och fotografen) Anders Fugelstad, biblioteksgrundaren Carl Zetterström och arkitekten Kjell Gisterå.

För alla intresserade av stadens arkitektur, finns här historien om Nils Mårds hus. Det omstridda lilla huset är för de flesta känt som Sko-Mårtenhuset, och på senare tid Jane Doe-huset. Här får vi veta litet om mannen som byggde det och hur gammalt det är.  Också John Ericssonhuset på Köpmangatan presenteras här.

Vackert illustrerad och riktigt läsvärd, missa inte den här årgången!

Thalias hus

På spaning efter den svenska teaterns själ har författarna till den vackra boken Thalias hus, 2019, rest runt i landet.

Gamla teatern i Östersund får sex sidor här, ett kort men fint kapitel om det som en gång kallades både Östersunds största svartbygge och världens största Godtemplarhus! Läs om allt från hur logen Fjällrosor köpte en tomt och började bygga, till rivningsplanerna som mötte motstånd.

Hela boken är förstås intressant, där läsaren får följa med in på teatrar från Ystad till Kiruna. Rubriken Mellanakt bjuder också på allt från teaterskrock till intervjuer. Sven Wollter nämner i sitt kapitel, Från bygdegård till nationalscen, att han tillsammans med bland andra Allan Edwall räddade Gamla teatern från rivining.

För den som vill veta mer om teatern, har bloggen tidigare skrivit om boken Hus med dubbel ingång, från 1960.

Ytterocke

Dokumentfynd vid vindsröjningar, detektivarbete på internet och i kyrkböcker, handskrivna kvitton på järnspik, gamla redskap med spännande inristningar, ja, detta och mycket annat ledde till att vi till slut satte oss med och sammanfattade allt i boken du håller i din hand.

Så lyder första raderna i Ytterocke – världs ände?, 2018. Boken berättar levande om en bygds historia och greppar om allt. Läs om gårdar och folk, fiske, mat, kyrka, fäbodar, torp, sågar, broar, skola, teknik, den stora branden 1829… Kapitlet Litte ta våndera bjuder på allt från en brudkrona till de populära Kvitslekvällarna. Orden Vägs ände får förstås också sin förklaring!

Författarna till den här innehållsrika och rikt illusterade boken är Kjell Arnlo, Arne Wall och Monica Pettersson. Liksom andra böcker om byar, som tagit flera år att skriva och engagerat många, är det här ett riktigt fint stycke lokalhistoria. Tack för att ni skriver, ni som gör det! Och nog är det vackert, bokomslaget med den gamla kartan och det kolorerade fotografiet med familjen i bilen.

Kallsjö pensionat

Ett litet charmigt loppisfynd, från en annan tid, får vara med här på bloggen. Broschyren berättar övertygande om varför en semester på det pensionat som en gång fanns i Ytter-Konäs, är den absolut bästa!

Mot Vitfjället

Hans Danielsson skriver i sin debutroman om Erik, som en höstdag lämnar sin hemby. Med karta och packning vandrar han sin väg, för att slå sig fri och av en intensiv längtan efter ett avlägset fjäll på norska sidan gränsen.

Den ensamhet och oro han känner i början, den ersätts av känslan av att vara en del av helheten. Mitt i fjällvärlden finns en ro, som dessutom verkar få Erik att minnas och tänka klarare på sitt liv och på byn. Han vandrar, lägger nät i fjälltjärnar och får fisk att äta, möter ren och fågel. När han når Riksgränsen är Vitfjället äntligen nära, men då har snön fallit och han är trött och hungrig.

Tiden är 1930-tal i den här lilla fina berättelsen. Författaren skriver i Mot Vitfjället, 2019, med en stark känsla för naturen. Det märks att han har vandrat mycket i våra fjälltrakter och känner sig hemma här.

Jämtlandsträdgården

I Gård & torp nr 5 2020 finns en sex sidor lång och väldans fin artikel om historien bakom ett frökvitto.

Svante Helmbaek Tirén på Klasgården i Hoverberg skriver:

Att leta spår efter hur man odlade och skötte sina gårdar i Jämtland förr är ett sätt att komma nära människornas vardag. Vad som fanns i trädgårdarna berättar inte bara om vad man åt, utan även om skiftande livsvillkor, lokala traditioner och kontakter med omvärlden.

Den handskrivna frönota skribenten hittade på sin släktgård fick honom att just leta spår. I sin text berättar han både om sin gård och allmänt om jämtländsk odlingshistoria. Artikeln är vackert illustrerad med gamla fotografier och frökataloger, och frökvittots alla blommor och grönsaker finns listade här. Och visst kan man känna lite längtan, efter karmosinröda rädisor och mörkröd tulpanvallmo, den vackraste af alla Vallmo!

Från fäbodliv till storindustri

Nu kan vi glädjas åt att Föreningen Gamla Östersund på sin youtubesida har lagt ut flera gamla filmer. Här ser vi en av dem:

Mejerifilmen berättar om mejerinäringens historia i Jämtland, för att sedan visa arbetet i det då mycket moderna mejeriet i Östersund.  Vi får följa mjölkens väg till smör, ost och messmör, och också se hur allt från matbröd till tårtor bakas i mejeriföreningens bageri.

När mjölkbilen kommer till familjen Wikberg i Måläng, tar de inte bara med sig mjölken utan också familjens beställning av varor. Genom depåhandeln, föreningens specialservice till sin medlemmar, kommer sedan varorna med nästa mjölkbil. Här beställs allt från socker och smör till blåbyxor!

Folk, vackra vyer, Fjällbryntburkar, lanthandeln i Oviken, Redskapshandeln. Filmbilderna är av allra finaste slag, precis som musiken och speakerrösten! Filmpärlan är 25 minuter och 57 sekunder lång. Och om bloggaren förstått rätt, så är filmen från 1964.

Bloggen har tidigare skrivit om boken Från bymejeri till storindustri, 1964.