Näckrosor

Nere på vattenytan gungar näckrosor. Runda, gula och stjärnformigt vita. Vackrast är de vita. Deras kalkar glider som högtidliga vaxljus på en mörkblå, skimrande spegel.

Ur Årsringen (1980) av Ing-Marie Eriksson.

 

Oviks- och Myssjöbygden 2019

Oviks- och Myssjöbygden 2019 är av årgång 63.

Artiklarna berättar levande bland annat om en vandring till buan regnsommaren 1949, om Elfva Staafs Pensionat Bugården i Oviken och Nybujaktaran, om 50 år med Wikners i Persåsen, och om två amerikabesök, där det ena resulterade i ett avsnitt av TV-programmet Allt för Sverige.

Dagens förenings- och  kulturliv får ta stor plats i krönikan, inte minst den innehållsrika Ovikenveckan. Och en av niorna i Myrvikens skola bidrar varje år med ett livsöde, det är en fin tradition. Den här gången är det Wiola Wahlén som intervjuats om sitt liv.

Bloggaren fastnar lite extra för en längre text om flottningen i Hovermo, som är riktigt vackert illustrerad med fotografier och kartor.

Bodsjöboken 2019

Den 45:e årgången av Bodsjöboken bjuder på texter med en rejäl bredd och fotografier av finaste sort.

Läs om dansbanan Vänners kulle och Våle Diversehandel, bröderna Svensson från Bergvik och gamla sockenstämmoprotokoll, snöskoterhistoria och barnkoloniminnen, ett nutida björnmöte och en gammal iakttagelse av Storsjöodjuret.

I Bodsjöboken 2019 finns också mer läsvärt, om allt från spår av romer och resande till utdelning av Gunnar Malmströms stipendium, och flera personporträtt.

I några glädjande rader av glada Hunge-bor får vi också veta att en bok om Hunge verkar vara på gång!

Sommarruset

Brudslöjor i branterna då, både det brant fallande vattnets luftiga rökar långt långt bort och de små prydliga fjällbrudarna som böjde håriga rosa stjälkar ner mot mossan tyngda av sin vita blomslöja. Och som den doftade på nära håll. Sommarruset, julis virvel av godlukt och glömska.

Ur Sista rompan (2002) av Kerstin Ekman.

Åsbygden – där land och stad möts

En minst sagt levande bygd har fått sin egen bok i Åsbygden – där land och stad möts, 2019. Boken berättar om bygden idag, om människorna, de många företagen och föreningarna. Och den kraft som finns i Ås med omnejd kommer fram här, i både texter och fotografier.

Ett av kapitlen heter Mat, djur och natur – bygdens adelsmärke. Och visst är det så vi tänker om Åsbygden, med Eldrimner, Torsta och Ås trädgård, levande gårdar och fågellivet i Tysjöarna.

Boken bjuder också på texter om allt från nybyggda lägenheter och Hallströms verkstäder, till Åscupen i fotboll och gemenskapen i Åskören.

En aktiv och sportig föreningsmänniska iklädd den så kallade Åskavajen? Kapitlet Vem är en Åsbo? resonerar kring kanske förutfattade meningar om eller tydliga bilder av vad en Åsbo är!

I Från Ås till världen lär vi känna hockeystjärnan Ulf Dahlén, skaparna av företaget Snö of Sweden och många fler. Också hemvändande entreprenörer får sitt eget kapitel. Och lite nostalgi får också ta plats, med minnen från danspalatset Tengens.

Redaktörer för den läsvärda och fint formgivna boken är Börje Olsson, Olof Roos och Ronney Wicksell. De har också fått hjälp av ännu fler skribenter och fotografer, som alla presenteras på bokens slutsidor.

Doften av balsampopplarna

Året är 1945 när knappt treårige Claes och hans yngre bror får flytta till en fostermor. Den lilla familjen i den moderna lägenheten på Prästgatan i Östersund splittras, när både mamma och pappa får tuberkulos. Också Claes har en fläck på sin lunga, men får inte den så kallade lungsoten. Istället får han, tillsammans med rädslan att dö, känslan av att vara lite speciell.

Fostermor Selma bor i ett gammalt hus i Ytterån, där boktitelns balsampopplar doftar i kurortsparken. Selma är dryga sextio och djupt frireligiös. Trots att hon använder björkriset mot pojkarna är hon en enda trygghet de har.

Hos Selma blir pojkarna kvar tills mamman tillfrisknat. Och till Ytterån återvänder de också efter en tid, när mamman bildat ny familj.

Författaren letar i sitt minne när han berättar om en uppväxt i skuggan av tuberkulos, men är medveten om hur förrädiskt minnet kan vara. Mammans sjukjournaler från sanatorietiden finns kvar, men inte pappans. Och mycket om föräldrarnas egna liv får han aldrig veta, eller veta långt senare. Han skriver: Det aldrig berättade har följt mig genom livet.

Doften av balsampopplarna, 2018, av Claes G. Olsson är en ärlig uppväxtskildring med en sorglig botten. Han väver in detaljer med mycket tidsfärg, som barndomens tågresor mellan Ytterån och Östersund. Och han sätter också in sin livsberättelse i ett större perspektiv, när han skriver om allt från Ytteråns historia till pingströrelsens framväxt i landet. Intressant är det också att få läsa om hans möten med de kända Ytteråprofilerna Mus-Olle och Arthur Magnusson!

Boken illustreras fint av små svartvita fotografier. Och man inser vilken kurort Ytterån måste ha varit, med sitt societetshus, varmbadhus och brunnshus.

Om Arthur Magnusson har Magnus Ottelid skrivit i Skriftställaren, 2019. Blogginlägg om den boken kommer framöver!

Strömsboken 2020

Strömsboken har nu nått fram till 1980, i sin tillbakablick på historien. Och undertiteln för den här 83:e årgången av boken för Ströms och Alanäs socknar är Hedenvind 100 år.

Som vanligt finns här samlat mängder av små notiser och fotografier från trakten, i kronologisk ordning och förstås med fin tidsfärg. Vilken jobb som måste läggas ned, för att hitta allt!

Strömsboken 2020 avslutas med texter om författaren Gustav Hedenvind-Eriksson, till hundraårsdagen av hans födelse. Skräddarmästare Artur Jonsson porträtteras och vi får läsa En historisk berättelse om Ströms vattudal och byarna längs sjöleden, om Ströms mejeri och Ströms valskvarn, och om dansbanan Åbacka. Och vem Röde Simon var, mannen som byggde det pampiga kråkslottet vid Parkgatan, det får vi också veta. Bilder ur gamla album visar bland annat Strömsunds bryggeri.

På väg till dig

Artisten Christina Kjellsson, med rötter i Handsjöbyn, kom med en ny skiva hösten 2019. Här finns hela Blå moped att lyssna på.

Bloggaren vill gärna tipsa lite extra om spåret På väg till dig. Både texten, om en mammas liv, och musiken innehåller så mycket av det fina med Christina Kjellsson. Här kan du på hennes hemsida också läsa hela texten till På väg till dig.

Bloggen har tidigare skrivit om Christina Kjellsson, om musiken och hennes två romaner. Och hon har själv berättat att hon håller på att skriva den tredje romanen om Mirjam!

 

Ullådalen & Sveg

En roman och en deckare från två år tillbaka får sällskapa här på bloggen!

Ingrid Marie Thorslunds debutroman är den första i en tänkt trilogi. Fredrika, Sven och Meli lär känna varandra under en resa till Malta. Vänskapen växer sig stark, så stark att de träffas igen till julfirande i Åre. Vi ses i Ullådalen, 2018, är en relationsroman som handlar om kärlek, sorg och drömmar, med karaktärer som engagerar och väcker lust att få veta mer. Författaren säger så här: skriver triologin vid bergets fot, där relationer utmanas och hundar vandrar genom texten. Och nästa del, Vårvinter, ska komma i år!

Klas Knutsson är också han debutant och har arbetat som polis i 30 år. Han skriver alltså med mycket kunskap om polisarbete, när han introducerar polismannen Lasse Gustavsson för läsaren. Baksidestexten till Snuten som hamnade i Sveg, 2018, berättar: Tre mord i Sverige, ett paraply i en torvmosse i Estland, en skygg VIP-passagerare på väg till USA och en skidåkare i Sveg. Hur hänger detta ihop? Här finns de första sidorna i Snuten som hamnade i Sveg att läsa.

Den grå ladan

Inget kan vara gråare
än den grå ladan på Flon.

Därinne i stillheten
känns rökelsen än
doften av hundra somrar.

Mellan tiljorna
syns gulnade strån
hitkörda en skarnatt
med häst och skrinda
när räveldarna brann
över Skarsfjället.

Genom springorna
silar himmelskt ljus.

Men inget är gråare
än den grå ladan på Flon.

Ur Helags nakna skuldra (2019) av Bo Lundmark.

Präst i Funäsdalen, samernas kyrkoherde, religionshistoriker, författare. Bo Lundmark har hunnit med mycket. Ett tips från bloggaren, om ni skulle få chansen: det är en fröjd att lyssna på honom!

Han har gett sin senaste bok undertiteln Dikter från landet som Gud glömde : 1979-2019. Och landet, det är Härjedalen. Naturen och människorna där har inspirerat honom till både dikter och psalmer. Magdalena Brunzell har illustrerat, lika fint.

Bloggen har tidigare skrivit om Bo Lundmarks memoarbok Såvitt jag minns.