Stillt i kväll

Det är så stillt i kväll – och har varit så stillt hela dagen – att man kunnat höra vattenfallen i trakten, Långsåfallet på 3 km:s håll och Överoldfallet på en halvmil. I förrgår var här fint norrsken över hela himlen, ridåartat vid horisonten, vintergatsartat i zenit.

Ur En självbiografi (1971) av Gunnar Ekelöf. Citatet kommer från ett brev som författaren skrev den 9 januari 1937, när han bodde i Frankrike, Rönnöfors, Jämtland.

Kåre Henriksson

Den uppskattade konstnären Kåre Henriksson lämnade oss i december.

I boken Träd och vind, 2004, skriver Christer B. Jarlås en introduktion med titeln Det lustfyllda måleriet. Han berättar om Kåre Henrikssons många sidor: fotbollsspelaren, konstnären som under många år skapade Storsjöyrans affischer, pedagogen på Konstakademien i Trondheim, den skapande konstnären som aldrig var något flitig utställare.

Kåre Henrikssons målningar i olja och äggoljetempera, och etsningar, fyller sedan merparten av boken.

I texten Bortfraktade minnen berättar konstnären själv, med mycket fin tidsfärg, om sin uppväxt, om de viktiga åren på Fria målarskolan i Halmstad och mycket mer. Och han kunde verkligen skriva också. Början på Bortfraktade minnen finns att läsa även här, på tidskriften Balders hemsida.

Den vackra och läsvärda boken avslutas med konstnärens text Jag tänker på Monet och föremålens sanna värde, skriven på tåget mellan Östersund och Trondheim, och en tidslinje över sådant som utställningar och stipendier.

Kåre Henriksson bidrog också med teckningar till barnboken Barnen på Kjeåsen, 1990, av Gerda Sundström.

God fortsättning!

Bloggen önskar trogna och tillfälliga läsare en God fortsättning på det nya året!

Bilden är tagen vid Näs kyrka.

En del av hjärtat

I de här dagarna mellan jul och nyår har vi många av de våra hemma igen. Det gläder oss mer än någon kan tro – ty vi förstår att de har något kvar häruppe. Vi gissar som sagt att det är en del av hjärtat. Och vi tycker att det är det bästa av allt.

Ur Ett år i Jämtland (1964) av Per Nilsson-Tannér.

Från nybygge till by

Margareta Honn har skrivit om Håkafot by under 150 år. Hon berättar om Frostvikens pärla, där hon har sina rötter, i en lättläst och levande text.

I Från nybygge till by, 2020, kan vi decennium för decennium läsa kort om Frostvikens historia, om ortnamnet Håkafot, om de första nybyggarna och de som kom efter, om skogsavverkningarnas tid, om människorna på gårdarna och livet de levde. På 1950-talet bodde 120 personer i byn, det största antalet någonsin.

De svartvita fotografierna är riktigt fina. Se nomadskolan, logen Kalberget, sångkören, luftbevakningsgubbar och mer ändå. Bloggaren fastnar lite extra för bilden på ett gäng Håkafotsungdomar på 1930-talet. Kanske är de på väg på dans? De sitter i gröngräset, bakom syns en hässja och en svindlande utsikt.

Onkel Adam

I Linköping finns Onkel Adamsgården. Gården är ett museum över läkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh (1804-1889), kanske mer känd som Onkel Adam. Boken Onkel Adam, 2016, berättar om gårdens historia och om C A Wetterberghs liv.

1837 kom han som regementsläkare vid Jämtlands fältjägarregemente till Östersund. Här blev han tillsammans med sin hustru kvar till år 1846 och i staden föddes också fyra barn, varav bara två överlevde. I Östersund började han, under pseudonymen Onkel Adam, att skriva genremålningar i Aftonbladet. De samlades sedan i bokform, för att följas av en lång rad noveller och romaner. Bland mycket annat arbete i staden, grundade han dessutom Jemtlands Tidning år 1845.

I en bok som handlar om gården i Linköping och om Onkel Adams hela liv, får vi veta mer om mannen som gjorde många och fina avtryck i Östersunds historia. Idag finns ett kvartersnamn kvar, som ett minne av en rätt så bortglömd författare. Boken är en mycket läsvärd och fint formgiven bok om en mångsidig människa.

Redaktörer för boken är Gunnel Mörkfors och Anita Löfgren Ek.

Här kan du läsa mer om Onkel Adamsgården och här ser du den litteratur av och om Onkel Adam som finns i vårt bibliotek.

Mahlbergsgårn i Dille

En skrivarkurs på Birka folkhögskola inspirerade Ingegerd Mahlberg att berätta om livet på en jämtländsk gård under 1900-talet.

Mahlbergsgårn i Dille, 2021, är en släktkrönika som inleds med paret Erik och Brita, som 1901 flyttar till gården i Dille, Ås. Ett nytt hus byggs där 1914, med vackra målningar av Sven Linnborg och en idag K-märkt källarvåning.

I den här boken på 80 sidor får vi sedan lära känna de släktled som kommer efter, med nedslag i deras liv. Berättelsen spänner från hemlängtan på barnkolonin Solvik och en lobotomi på Frösö sjukhus, till skolår i Backen, läroverksår i Östersund och julfirande på gården. Författaren skriver personligt och levande, om både det hon upplevt själv och det hon fått berättat för sig. Lite fantasi bjuder hon också på och ett fint bildmaterial i både svartvitt och färg.

Till sist en liten parentes. Den som, liksom jag, blir nyfiken på var de i boken nämnda Mahlbergs matsalar låg i Östersund, kan få svar hos Jamtlis fotosamlingar. Se de här bilderna på det en gång så fina huset på Kyrkgatan 66, som revs när Domus varuhus skulle byggas.

Örjan Noring

Konstnären Örjan Noring (1920-1988) föddes i Gärde by, Hackås. Han inspirerades redan som barn av Hackås kyrkas medeltida väggmålningar och uppmuntrades att både teckna och följa distanskurser i teckning. En reklamkurs i Stockholm blev den första av många konstskolor för honom. Bokens Tidslinje och Levnadslopp imponerar, med målarskolor som Grünewalds och med många utställningar.

Örjan Noring, 2020, har undertiteln Att tala från hjärtat och däri känna glädje. Boken består till största delen av en biografi skriven av Kajsa Willemark, med ett slösande rikt bildmaterial. Örjan Norings färger är starka och penseldragen kraftfulla. Läs om en konstnär som är djupt förankrad i sin bygd och som i sina målningar berättar med både vemod och humor om människor, hus och natur.  Han beskrev själv syftet med sin konst:

ett jordnära bildskapande där människor kan uppleva igenkännande och identifikation och däri känna glädje.

Bokens biografi följer hans liv som konstnär och människa. Här finns utdrag ur brev, de tidiga reklambilderna, citat från recensioner, rader om brodern Einar och om konstnärsvännerna, och mycket mer. Upptäck en välskriven, vacker och inspirerande bok, med mängder av bilder att tycka om.

Susanna Slöör har skrivit ett förord om betydelsen av Arvet efter Färg och form, Christina Wistman artikeln En konstnär med ett tydligt någonstans och Rolf Anderzon har fotograferat.

När Jesus kom till Östersund

Nu har Litteraturbanken digitaliserat Victor Hugo Wickströms roman När Jesus kom till Östersund, från 1898. Den går att läsa helt fritt!

Victor Hugo Wickström var Jämtlandspostens mångårige chefredaktör, författare till många böcker, resenär, gaypionjär. 2015 kom Kjell Albin Abrahamsons fina biografi om honom, Att sticka ut.

En septemberdag flyger ett rykte över staden Östersund. På fjärde dagen efter ryktets uppkomst visste det berätta, att Jesus war i Lit och skulle komma till staden följande dag. Och han kommer, klädd i vadmal, med sitt kärleksbudskap till den lilla staden. Nyfiken på fortsättningen?

Läs När Jesus kom till Östersund i fulltext här eller låna När Jesus kom till Östersund som vanlig bok!

Kristina i Grönviken

Birgitta Eneroth har tidigare skrivit en dokumentärroman om sin farmorsmor, Lovisa Karstensdotter, 2014. Nu är turen kommen till författarens farmor.

I Kristina i Grönviken, 2020, får vi i korta kapitel följa Kristina och hennes släktingar i deras liv. Tiden spänner från 1896 till 1976, och boken växlar mellan människor och tider. Läs om hårt arbete och kärlek, om ett lyckat fiskafänge som levde kvar i minnet, om fyrtiotalets gårdfarihandlare och femtiotalets Konsumbuss, om Gunnar som varit på vanföreanstalt, om husmorssemester i halländska Åsa och mycket mer. Allt berättar författaren om med fin tidsfärg.