Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Beppe Wolgers’

Ett ängdun är jag

Vattudalen stiger ut i blåsten
och in i natten
när jag går till ro.

Ett ängdun är jag,
som blåser över tun in i granmummel,
så tillfällig
som fiskens ring där den slog.

Vad gör jag här?
En invandrare i mitt eget land,
en utvandrare som kom hem?

Var levde jag?

Så skrev jag i mitt sista brev.
Var kan jag posta det?

I barndomens skog?
I den mörka blåsten?

Ur Mannen i Vattudalen (1983) av Beppe Wolgers.

Read Full Post »

Dikter från VattudalenNär Beppe Wolgers kom till jämtländska Öhn i slutet av 1960-talet, var hans känsla att han hade längtat dit hela livet.

Dikter från Vattudalen är ett urval dikter från de fyra diktsamlingar med jämtländska motiv som han skrev under åren 1969-1983.

Det är mycket fint att få se dem samlade så här, i en helt ny bok med vackert omslag och med förord av redaktören Gunnar Balgård.

Beppe skrev om det nya livet på gården på Öhn, i dikter fulla av kärlek både till det jämtländska landskapet och till familjen. I korta porträttdikter på sin egen jämtska lyfte han fram Vattudalens människor och en tid när det gamla småbrukar-Sverige var på väg bort, och han kände sig gripen när han besökte Vikens kapell. Han gav oss dikter, ömsinta och kloka, med en helt egen ton.

Bloggen har bjudit på en hel del Beppe Wolgers-dikter, filmklipp och lite annat genom åren.

En dikt får alltid plats här. Att måla grått, från Bilder från Milwaukee, 1969:

Svårast av allt
är att måla grått.
Se gammhusen i Bygda
fäboden i Blåsjön
vebon framför min blick:
en miljon snöfall
hundratusen regn,
slagregn, hällregn, duggregn,
tusen stormar
fattigsol och sommarsol
novembervind, aprilblåst
mossa, lav spindlar
svalvingefläktar
bondeblickar
målar i tvåhundra år
och så är det färdigt: grått.

Men så håller den färgen också,
lika länge som hjärtats besvikelse
och längre än ensamheten.

Ibland ropar ett grått hus.
Det är alltid på dej det ropar.
Ty det finns aldrig någon annan där.

 

Read Full Post »

Sätt litteraturen på JämtlandskartanBeppe Wolgers dikter från Jämtland kommer nu i en ny och efterlängtad antologi!

Veckan bjuder på två arrangemang inom projektet Sätt litteraturen på Jämtlandskartan, där den nya boken presenteras.

Redaktören Gunnar Balgård berättar om antologin, som kommer att finnas till försäljning, och Kerstin Wolgers läser dikter och berättar om deras bakgrund.

Torsdag 21 april kl 19:00
Designcentrum, Prästgatan 9, Östersund

Lördag 23 april kl 13:00
Skalbäcksstugan, Strömsund

Arr: Sätt litteraturen på Jämtlandskartan, Länskulturen i Jämtland och Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum norr, samt hembygdsföreningen Heimlöuta, vid arrangemanget i Skalbäcksstugan.

Read Full Post »

Beppe

En fin julklapp kom från projektet Sätt litteraturen på Jämtlandskartan:

Nästa år kan vi bland annat se fram emot ett mycket spännande boksläpp som vårt projekt varit inspiratör till att åstadkomma: en antologi av Beppe Wolgers Jämtlandsdiktning under Gunnar Balgårds redaktörskap. Det gläder oss mycket då texterna inte varit så enkla att få tag i längre. De förtjänade verkligen en nyutgivning.

Read Full Post »

Marken rik på strån till trastens bo.
Snö i skogen vid Sångsjön.
Brus av fors och bäck vid mo.

Jag är icke min.
Upplöses i glädjens liv.

I det Sverige med himmelens vita sky.
I det Sverige med bergen och bakom dem gråt
att jag inte älskat.

I det Sverige som hänger tvätt i vårskog,
i det Sverige med bleka barn.

I det Sverige med himmelens vita sky,
i det Sverige som ingen kan föra till pennan.

Ur Mannen i Vattudalen (1983) av Beppe Wolgers.

Read Full Post »

Pappa

Han flyttade till södra Sverige på 50-talet.
Kommer nästan aldrig hem.

Men när jag går i lingonskogen
kan jag ibland höra inom mej
hans: ”Pappa”.
”Pappa” sa han.

Och det känns som rena satans
hjärtinfarkten.

Ur Mannen i Vattudalen (1983) av Beppe Wolgers.

Read Full Post »

Stillheten

Kons skälla hörs vida omkring.
Flera tusen meter härifrån jag hör
en motorsåg och en väldig vattenring
vidgas sakta i oändligheter
efter en avlägsen båt där någon vittjar sina nät.
Bakom åsarna genom dalen surret av en traktor
i slåttern.

Först nu tycker jag mig förstå vad
stillheten är till för.
I stillheten når de glest boende människorna
med ljuden av sina sysslor
gemensamhet.

Ur dikten Slut från Episod i Vikens kapell (1973) av Beppe Wolgers.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: