Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Östersund’ Category

Svartvitt foto från 1930 på kvinna med lång kappa och basker med stadsmiljö bakom.Kerstin Mattsson (1914-2011) skrev, uppmuntrad av sin dotter, ned minnen från sitt liv på en gammal Facit. Många år senare har dottern Christina Mattsson varsamt redigerat sin mammas text för att dela med sig av, i den här fina biografin. En bångstyrig dotter kom 2019.

Uppväxt i en familj som drev både jordbruk och fjällpensionat i västjämtska Edsåsdalen, gick Kerstin en annan väg och utbildade sig till sjuksköterska. Efter en tid som hemmafru på Frösön, i och med äktenskapet med en kommunalpolitiker, tog hon senare redigt över en rörfirma. Bångstyrig var hon hela livet.

Boken är ett fantastiskt tidsdokument som detaljerat berättar om allt från fjällbönder, luftgäster och julfirande, till arbetet på Epidemisjukhuset i Östersund och livet som representant för Frösö köping. Bildmaterialet är fint, inte minst fotografierna på Edsåsens fjällpensionat och Fjällpensionatet Stadighgården.

Read Full Post »

Löv och höstfärger kring en ung tjej med långt hår fotograferad bakifrån. För tredje gången får vi träffa Mirjam, när Christina Kjellson avslutar sin egen livshistoria i romanform. Autobiografi kallas det.

Det här är livet, 2020, har Mirjam flyttat från hembyn och delar ett rum med kokvrå mitt i staden, Östersund. Det blev inget av med gymnasiet för henne och sjutton år gammal får hon beredskapsjobb på Frösö sjukhus.

En två dagar kort introduktionskurs är det enda som behövs för att då få jobba på ett mentalsjukhus i det sena 1970-talet. Vi får med författarens värme och svarta humor följa Mirjam som promenadflicka, den som ska se till att patienterna kommer ut i friska luften.

Arbetet med patienterna, personligheter att minnas, vardagen i stan, en stad där det alltid blåser och där alla pratar så annorlunda mot hemma i byn, en förälskelse. Christina Kjellsson skriver så fint, ömsint och trovärdigt, om en ung människas liv, hennes längtan ut och bort. Det finns ju ett Göteborg, som inte alls är som Östersund. Riktnumret är 031. Det ser tufft ut.

Det är med vemod bloggaren lämnar Mirjam, då det är den sista boken om henne. Hoppas att Christina Kjellsson fortsätter att skriva, hon är bra på det.

Bloggen har tidigare skrivit om de två första böckerna om Mirjam, Solknepet och Nu är jag ung hela mitt liv.

Alla bloggens inlägg om Christina Kjellssons musik och böcker hittar du här.

Read Full Post »

Gammalt fotografi med ett barn i sjömansklänning med docka i famnen och en keramiktavla med mossastenar.

Två helt skilda romaner, som berättar om dåtid och nutid, får göra sällskap här.

Yngve Espmark är zoologiprofessorn med rötter i Strömsund, som skrivit fackböcker om bland annat fåglar och också böcker om sin jämtländska hembygd.

Marias resa : en jämtländsk släktkrönika, 2020, är hans första roman och om bloggaren förstått rätt har boken dokumentär grund. Året är 1868 i skogsbyn Årnäs i norra Jämtland och tiderna är svåra, med av frost förstörda skördar. Bondsonen Erik och borgarflickan Maria är paret vi får följa, i en välskriven berättelse som sträcker sig fram till år 1979, om umbäranden, kamp och framtidstro, och livsvägar som kanske inte är de vanliga.

Borträknad, 2020, är Torbjörn Ohlssons fjärde roman. De tidigare har alla handlat om sådant som makt och övergrepp. I Borträknad börjar den nyutexaminerade journalisten Magnus ett vikariat på ZätaCorren, i ett fint skildrat Östersund som vi känner igen. Och temat är också den här gången mörkt. Författaren skriver med känsla och allvar om mobbning och kränkningar på arbetsplatsen.

Här kan du läsa ett litet smakprov ur Borträknad.

Read Full Post »

Fullmåne på vinterhimmel övÅ, så fint den 83:e årgången av Föreningen Gamla Östersunds årsskrift inleds. Dorith Sjölander berättar levande om sina många år i restaurangbranschen, på de vita dukarnas Grand Hotel, Aspnäs Wärdshus och Stadskällaren. Bilderna här, på människor och miljöer, är helt fantastiska.

Innehållet i Föreningen Gamla Östersunds årsskrift fortsätter också på nöjestemat, med Jämtbälgens historia, nöjestidningen Scen-Journalen och tysk jättecirkus år 1929.

Gamla Östersund 2020 kan du också läsa om Jemtlands veteranbilklubb, Östersunds Flygklubb, Rådhusets klockspel, ett arkeologisk perspektiv på stadens historia. Möt Ebba Lindell, Östersunds första kvinnliga hantverksgesäll, fotografen Göran Strand, uppfinnaren John Ericsson, två fula fiskar på det glada 1840/50-talet och grosshandlare Nils Olof Näs. Den fullmatade årgången spänner från rader om corona till boktryckare Bergs egendom Lägden. Läs om hur det en gång såg ut kring det röda huset som ännu finns kvar på Genvägen 5, och läs också om det lilla stenhuset på Östra begravningsplatsen. Ammunitionslaboratoriet är ett av ursprungligen fem hus och ett minne från A4:s gevärs- och ammunitionsförråd.

Dessutom vackra gamla vykort, Samuel Permans bokhylla och mer ändå. Det finns mycket läsvärt här!

Read Full Post »

En målning av Hornsbergsskolans gamla blå byggnad och en sommarvy från Persudden och Semsåparken i Lugnvik

Föreningen Gamla Hornsberg har kommit med sin 20:e krönika.

På Fjällgatan 10 fanns det en gång en väderleksstation, från sent 1940-tal fram till 1965. Om den finns att läsa i inte mindre än två artiklar!

I Hornsbergskrönikan del 20 kan du också läsa om vad en lärares ingripande vid äppelpallning kan betyda, om bageriet F:a Bakverk, om sockenvapnet, om August Lindroths annotationsböcker, om skrinnaren Sigge Ericsson och mycket annat läsvärt. Föreningen har ett rikt bildarkiv att dela med sig av, här bland annat gatumiljöer från 1960-talet. Det är också riktigt intressant att få läsa om en gatumiljö som idag är borta och om turerna innan den revs. Där dagens infart till Coop finns, låg en gång ett gammalt gästgiveri, med stall och vedbodar.
I Jamtlis fotosamlingar finns den här bilden från Trädgårdsgatan 2.

Gamla Lugnvik 2020 bjuder på fin läsning och mycket om livet i dagens Lugnvik, i allt från Corona och skolbygge, till kulturstipendiater och kyrkans verksamhet.

En vacker bild av en tavla målad av Ernst Sundin inleder en artikel om den murbruksfabrik som en gång fanns. I ett försök att frakta sand från Rödön köptes båten Balder in, men det blev visst bara en resa. Biltransporter var mindre äventyrligt!

Se bilder före och efter att det nya Lugnvik byggdes och från bygget av järnvägsviadukten, läs om en kyrkomusiker, en återvändare och om Årets profil, och lär dig hur Sånghusvallen fick sitt namn.

Read Full Post »

En kandidatuppsats i modevetenskap berättar om herrkläder i Östersund. Författaren Eva Bredberg skriver: Mitt syfte med uppsatsen var att undersöka hur produktion och handel av herrkläder är organiserad och utvecklas i en mindre svensk stad under perioden 1865–1905, i skiftet mellan hantverk och fabrikstillverkat. Uppsatsens tre frågeställningar; Vilka säljer och tillverkar färdiggjorda manskläder under perioden och förändras det över tid?; Vilka säljer herrkläder och hur förändras det över tid?; Hur påverkar nya innovationer utbud och efterfrågan? har besvarats genom analys av annonser och genom att jämföra med tidigare forskning.

Författaren har studerat annonser i Jemtlands tidning, Jämtlandsposten och Östersundsposten som berör herrkläder, skräddare, herrekipering, kostymer, överrockar, kavajer, byxor och västar. Den undersökta perioden rör sig mellan 1865-1905 och annonserna är valda utifrån de tre stora marknaderna, Trettondagsmarknaden, Gregoriemarknaden och höstmarknaden i Östersund.

Hon skriver om köpmän och skräddare, och här finns mycket intressant läsning. 1865 säljer A T Hjelm i sin handelsbod byxor och västar av helmollskinn samt västar av korderoj. Och när nykterhetsrörelsen kom och växte sig stark i staden så ökade behovet av kostym för möten och samkväm!

Färdiggjorda manskläder har undertiteln produktion och handel i skiftet mellan hantverk och fabrikstillverkat. 

Läs hela uppsatsen ”Färdiggjorda manskläder” av Eva Bredberg.

Read Full Post »

Ångbåten Thomée i modern tid med Frösön i bakgrunden och ångbåten Tor på ett gammalt svartvitt foto.Stefan Jönsson inleder sin senaste bok med att berätta om mannen som gav ångaren Thomée sitt namn. Sedan följer en nära 300 sidor lång helt fantastisk historik, över ett ångfartyg som numera är ett motorfartyg. Författaren har själv arbetat på Thomée under många år och har sökt efter ångarens historia i arkiv och dokument.

Byggd av Motala mekaniska verkstad och monterad i Bräcke, gjorde Thomée sin första tur på Revsundssjön i augusti 1875. Ångaren kom i trafik på Storsjön år 1880 och fraktade, som ångbåtarna gjorde, varor från jordbruk och industrier. Läs en kunnig text om ångbåtsepoken, om skeppare, Verköminnen och tekniska detaljer, om Thomées vänner, om en ångbåt som var förfallen men räddades på 1970-talet, och mycket mer.

Bildmaterialet är riktigt fint, med mängder av fotografier, brev, dokument och turlistor att försjunka i. Bloggaren fastnade lite extra för fotografier som visar Östersunds hamn när det begav sig.

Nu när ångvisslan inte längre hörs, är det ändå en liten tröst att Stefan Jönsson har sett till att Thomées historia är ordentligt dokumenterad.

Ångaren Tor, 1902-1933, får också ett eget kapitel i Thomée 1874-2019, 2019. Och boken avslutas med bilder på ännu fler ångfartyg på jämtländska vatten.

Stefan Jönsson har tidigare gett oss fina böcker om ångbåtar, ångbåtsbryggor, färjor och färjleder.

Read Full Post »

Äldre trägalgar med namn från affärer i Östersund som sålde herrkläder.

På 1950-talet var de tio stycken, herrekiperingarna i Östersund. Deras trägalgar är finfina årsringar från förr!

I Gamla Östersund 2012 finns en artikel om en tid när skyltfönstren var omtalat stora, som i en större stad. Följ med på en promenad en skyltsöndag, mellan affärer med namn som Lawes, Lalanders och Hellgrens, med skyltningar, neonskyltar och en stilig interiör från Kahns.

Kvar från den tiden finns ännu Westvalls, som firade 90 år förra året. Deras historia får avsluta den läsvärda texten, som skrevs av Hans Lingblom och Boel Hjelm.

Read Full Post »

Doften av balsampopplarnaÅret är 1945 när knappt treårige Claes och hans yngre bror får flytta till en fostermor. Den lilla familjen i den moderna lägenheten på Prästgatan i Östersund splittras, när både mamma och pappa får tuberkulos. Också Claes har en fläck på sin lunga, men får inte den så kallade lungsoten. Istället får han, tillsammans med rädslan att dö, känslan av att vara lite speciell.

Fostermor Selma bor i ett gammalt hus i Ytterån, där boktitelns balsampopplar doftar i kurortsparken. Selma är dryga sextio och djupt frireligiös. Trots att hon använder björkriset mot pojkarna är hon en enda trygghet de har.

Hos Selma blir pojkarna kvar tills mamman tillfrisknat. Och till Ytterån återvänder de också efter en tid, när mamman bildat ny familj.

Författaren letar i sitt minne när han berättar om en uppväxt i skuggan av tuberkulos, men är medveten om hur förrädiskt minnet kan vara. Mammans sjukjournaler från sanatorietiden finns kvar, men inte pappans. Och mycket om föräldrarnas egna liv får han aldrig veta, eller veta långt senare. Han skriver: Det aldrig berättade har följt mig genom livet.

Doften av balsampopplarna, 2018, av Claes G. Olsson är en ärlig uppväxtskildring med en sorglig botten. Han väver in detaljer med mycket tidsfärg, som barndomens tågresor mellan Ytterån och Östersund. Och han sätter också in sin livsberättelse i ett större perspektiv, när han skriver om allt från Ytteråns historia till pingströrelsens framväxt i landet. Intressant är det också att få läsa om hans möten med de kända Ytteråprofilerna Mus-Olle och Arthur Magnusson!

Boken illustreras fint av små svartvita fotografier. Och man inser vilken kurort Ytterån måste ha varit, med sitt societetshus, varmbadhus och brunnshus.

Om Arthur Magnusson har Magnus Ottelid skrivit i Skriftställaren, 2019. Blogginlägg om den boken kommer framöver!

Read Full Post »

Gamla Östersund 2019Föreningen Gamla Östersund har in sin 82:a årsskrift samlat artiklar med en fantastisk bredd.

I Gamla Östersund 2019 kan vi bland annat läsa om ett fjällreseföretag och en schackförening, om Gustav III:s torg och stadens ambitiösa integrationsarbete, om en bortglömd märkesman och familjen Näs och deras bilar, om Stadsloppet och sjöfåglarnas räddare, om en skidlegendar och en änkeprostinna.

Vi lär också känna schlagerdrottningen Karin Hemmingsson, vissångaren (och fotografen) Anders Fugelstad, biblioteksgrundaren Carl Zetterström och arkitekten Kjell Gisterå.

För alla intresserade av stadens arkitektur, finns här historien om Nils Mårds hus. Det omstridda lilla huset är för de flesta känt som Sko-Mårtenhuset, och på senare tid Jane Doe-huset. Här får vi veta litet om mannen som byggde det och hur gammalt det är.  Också John Ericssonhuset på Köpmangatan presenteras här.

Vackert illustrerad och riktigt läsvärd, missa inte den här årgången!

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: