Hans Danielsson skriver i sin debutroman om Erik, som en höstdag lämnar sin hemby. Med karta och packning vandrar han sin väg, för att slå sig fri och av en intensiv längtan efter ett avlägset fjäll på norska sidan gränsen.
Den ensamhet och oro han känner i början, den ersätts av känslan av att vara en del av helheten. Mitt i fjällvärlden finns en ro, som dessutom verkar få Erik att minnas och tänka klarare på sitt liv och på byn. Han vandrar, lägger nät i fjälltjärnar och får fisk att äta, möter ren och fågel. När han når Riksgränsen är Vitfjället äntligen nära, men då har snön fallit och han är trött och hungrig.
Tiden är 1930-tal i den här lilla fina berättelsen. Författaren skriver i Mot Vitfjället, 2019, med en stark känsla för naturen. Det märks att han har vandrat mycket i våra fjälltrakter och känner sig hemma här.
Lämna en kommentar