Kälarne

Peter Frändén skriver i sitt förord:

En människas uppväxtmiljö är som ett prisma genom vilket vi ser vår omvärld. … Vid mitt skrivande känner jag ett visst vemod men än mer tacksamhet över ha fått växa upp i Kälarne i mitten av 1900-talet, mellan fattigdomen och utflyttningen, med lek och idrott under stor frihet, öppna dörrar, otaliga danskvällar, många jämnåriga kamrater och i en tid präglad av utveckling och framtidstro. Och, som någon sagt, det krävs en hel by för att fostra ett barn.

Kälarne : en berättelse om ett stationssamhälle, 2019, är ett riktigt läsvärt stycke lokalhistoria, berättat av en författare som kan skriva. Han förklarar ortnamnet och låter oss följa med från tiden när skogen får sitt värde, järnvägen byggs och Kälarne blir huvudort, fram till 1960-talets mitt. De senaste 50 åren finns med, men får ett mindre utrymme i boken.

Peter Frändén levandegör fint sin hembygd när han skriver om allt vi kan tänka oss: kommunikation, handel, industrier som sågverket, hotellet, skolor, flottningen, skogen, jordbruket, vardag och fest, idrott och kultur, folkrörelser och de förändringar som efterkrigstiden bär med sig.

Bokens rika bildmaterial har tagit många år att samla in och är något att verkligen försjunka i. Res tillbaka i tiden till ett Kälarne som hade allt det som förr ofta fanns också på mindre orter: bankkontor, taxi, bageri, urmakare, tobaks- och pappershandel, skrädderi, caféer. Se Kälarnes första bil 1906, en ceremoni utanför hotellet vid skidspelen 1934, personalen vid Kälarnesågen 1937, det tidiga 1960-talets personal på enhetsskolan i Kälarne, och mycket mer, inte minst alla hus. 

Bloggen har tidigare skrivit om Peter Frändéns bok Bolagslakej eller frihetsrörelse?.