Boken Hissmofors, 2021, består av två delar. Jan-Olov Jonsson berättar i En industri och ett samhälle om hur allt startade när Hissmoforsen började byggas ut år 1895. Här får vi först veta att dåtidens Hissmon och Hissmoböle är dagens Krokom, medan Hissmofors och Nyheden är avknoppningar från Hägra.
Den text som följer är ett väldigt läsvärt stycke historia, om en ny industri och ett samhälle som föds. Läs om hur kraftverket byggs och pappersmassefabriken bildas, om vattenreglering och elnät, om sulfitfabriken, spritfabriken och sågverket som tillkommer, om virkesförsörjning, om chefer och arbetare, om det sociala och det fackliga, om vägar och skolor och mycket mer. Hur stor industrin var förstår man man, när man läser om allt det som byggdes upp av bolaget: hyreskaserner, skola, sjukstuga, bagarstuga, tvättstuga, mangelbod, badstuga, trädgårdsland, ladugård, stall, grishus, brukshandel, mjölkbod, matservering och dansbana.
I Så var det att bo i Hissmors ger Mary Svenssons sin bild av sina 45 år där, nedskrivet 1999. Hennes historia är i mycket kvinnornas historia, när hon detaljerat berättar om hur de bodde, om praktiska ting som tvätt, mat och kläder, om allt från ransonering till vårstädning. Människorna kommer nära, i detaljer som att pappan hämtar myrstacksjord för att blanda med den svårarbetade lerjorden i odlingslotterna, att synen av korvringar och annat kött var överväldigande när slaktarbilarna kom på fredagarna, att det gällde att ha koll på när vattnet släpptes på, när de badade i solvarmt vatten vid dammbron.
Bildmaterialet är ett fint kapitel för sig. Här finns mängder av fotografier på människor, miljöer och hus. För alla intresserade av hus, är boken en gulgruva. Bara se den gamla brukshandeln med Esso-pump, Kråkslottet, de gamla kvarnarna, Arkivet…
[…] Jag fortsätter att slå följe med familjen och 1898 återfinns de på Rödön, närmre bestämt i Hissmofors Hägra no 3. Fabriksområde. Fjärde sonen Axel Robert föds där 1899 och vid sekelskiftet står att pappan är Arbetare vid trämassefabrik. I folkräkningen för 1910 läser jag att både pappan och nu även Per Oskar är Arbetare vid Sulfitfabrik. Hur det kunde vara att arbeta och leva där kan man läsa om i denna bok: […]